Vi lyssnar, men hör vi?

Du hör vad du vill höra!

Det har vi nog alla fått höra någon gång, har vi inte? Det ligger en del i det. Eller snarare: vi hör det vi kan höra.

Vi hör det vi hör filtrerat genom de vi är, dvs summan av våra erfarenheter, känslor, upplevelser, intryck, kunskaper, förmågor, förväntningar, humör etc. Alldeles oavsett hur noga och innerligt vi lyssnar på en annan människa finns risken att vi faktiskt hör något helt annat än det som avsågs sägas, eftersom vi saknar kunskap om det raster genom vilken den talande människan upplever situationen.

Ibland är vi medvetna om att vi nog kanske inte riktigt hörde det som sades, fast vi lyssnade så noga. Ibland görs vi medvetna om det, till exempel genom frasen ovan. Vid dessa tillfällen har vi möjlighet att fråga, be om förtydliganden och exempel för att göra det tydligare och ge oss en skymt av den kontext vi saknar för att höra vad som sägs.

Andra gånger upplever vi däremot att vi hört precis det som sagts, trots att vi missförstått helt eller delvis, missat viktiga stycken eller lyssnat in saker som inte alls sagts, men vi förväntade oss i sammanhanget. Resultatet, det tror jag de flesta har erfarenhet av, kan bli smått komiskt, tragiskt eller ödesdigert.

Det kan också, då och då, ge oss en möjlighet att lära oss något om världen. Är inte det lite coolt?