Gårdagens Ö

En naiv ung man med huvudet fyllt av romantiska föreställningar driver som ett maskrosfjun från sin tämligen skyddade uppväxt vidare ut i världen. Han hamnar i ett krig där han utan egen förskyllan utmärker sig, han förälskar sig och hamnar så småningom på fartyget Amaryllis på uppdrag att finna Den Fasta Punkten. Skeppet förliser men försynen för med mild hand den unge mannen vidare till ett till synes övergivet fartyg. Övertygad om att han är ensam utforskar han försiktigt skeppet och finner inte bara en veritabel lustgård utan också att han har sällskap av såväl äggläggande hönsfåglar som mer färggranna, exotiska sorter.

Gårdagens Ö påminner mig genom hela läsning om Voltaires Candide, såväl det lätta anslaget, huvudkaraktärens förmåga att snubbla sig in i, och ut ur, de mest komplicerade situationer, som hur författaren använder dennes storögda naivitet för att belysa människors agerande. Även Roberto, Ecos antihjälte, möter lärare på sin väg, han betraktar tillvaron omkring sig med mild förvåning men ifrågasätter mycket lite. På så vis förstärker Eco, som Voltaire, elegant det absurda i människors agerande, och konsekvenserna därav.

Korta kapitel och ett rappt berättartempo bidrar ytterligare till att göra Gårdagens Ö till en ypperlig bussbok.

Helgens utmaning

Här ser ni mina bussböcker för resten av terminen. Jag har precis hämtat ut paketet, och helgens utmaning består således i att INTE börja läsa i någon av dem förrän bussen rullar ut från hållplatsen ungefär sådär halv åtta på måndag morgon.

Det är en utmaning som heter duga!