Cricket är en mycket speciell sport, en genomhövligt värdig och gentlemannamässig kamp på blodigt allvar utspelad med sån ritualmässig artighet att det skulle blivit parodiskt om det inte gjorts med sån värdighet. Jag kan alltför lite för att räknas som ett fan, men att benämna mig fascinerad är helt korrekt.
Men när jag i Mats kommentarsfält ställde frågan om någon visste vad man gör med en T20 var det inte cricket jag hade i tanken, utan en annan sorts spel:

Mitt SL-set
Jag tror att det finns en och annan läsare som omedelbart förstår vad jag pratar om medan andra förvånas över att det finns fler modeller än de traditionella sexsidiga tärningarna.
Detta är det tärningsset jag använder när jag spelleder rollspel. Jag har fått det i gåva, och är mycket glad för det. Både för att det är så vackert, och för att dess T20 (det är den tärningen som ligger lite för sig själv) ofta utmanar spelarna med sina förvånandsvärt frekventa låga slag.
Det talas en del om läsning just nu – om läsinlärning och läskunnighet, och läskigt ofta syftar man på avkodning och menar att den som kan avkoda hyggligt flytande kan läsa. Jag hävdar med en dåres envishet att det krävs mer, mycket mer. Det krävs bland annat ett tillräckligt substantiellt ordförråd för att förstå den vokabulär som används i texten, det krävs förståelse för sammanhanget och förförståelse för de koder som används i texten.
Ty dessa koder bär en stor del av budskapet, de signalerar information och bidrar till att budskapet i texten kan bli helt olika för den som förstår koderna och den som inte förstår dem. Rickards inlägg om draktämjande ger en del av kodnycklarna här, och gör kanske detta inlägg mindre kryptiskt.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …