Sextonde luckan i Morricas #adventskalender

Det är ofta såhär års de där pliktjulklapparna börjar skapa lätt panik. Jobbarkompisen, mosters nye man, fasters nya hustru, kusinens nye… Eller var det gamle?

Ett enkelt litet tips som gör skillnad i världen:

Annonser

Stympade flickor

Vi börjar med vad UNICEF säger på sin hemsida:

Beteckningen ”kvinnlig könsstympning” rymmer flera olika former av ingrepp. I vissa fall skärs delar av blygdläpparna eller klitoris bort. En annan variant är att klitoris prickas med ett vasst eller spetsigt föremål. Den grövsta formen av könsstympning är så kallad infibulation, vilket innebär att både klitoris och de inre och yttre blygdläpparna avlägsnas. Huden sys sedan ihop och kvar lämnas endast en millimeterstor öppning, där urin och menstruationsblod ska passera.

De yttre, synliga delarna av ett kvinnligt könsorgan är fascinerande organ. Mytomspunna, tabuomvävda, föremål för forskning och för hemliga drömmar, beskrivet i oändliga metaforer befinner det sig i centrum för mycket av kulturen i många kultursfärer runt om i världen, symboliskt och bildligt. Detta organ, inte större än att det ryms i en omslutande hand, som kan vidgas så mycket att ett spädbarn kommer igenom; på samma gång så tåligt, så känsligt, så hållbart, så skört. Som livet själv.

UNICEF igen:

Könsstympning utförs oftast på flickor mellan fyra och 14 år, men även spädbarn stympas. Ibland utförs det på kvinnor som precis ska gifta sig, på kvinnor som är gravida med sitt första barn eller som precis har fött sitt första barn. Ingreppet görs oftast utan bedövning av barnmorskor eller barberare, som använder saxar, rakblad eller krossat glas.

Ibland överlever den stympade flickan. Ibland inte. Jag tänker inte beskriva för er i detalj vilka risker sex, graviditet och förlossning innebär för flickor och kvinnor med stympade underliv. Ibland överlever de. Ibland inte.

Könsstympning medför långsiktiga fysiska och känslomässiga komplikationer. Smärta, stress, infektioner och psykiska problem kan uppstå efter ingreppet. Dessutom blir kvinnans sexualliv ofta mycket smärtsamt och svårt.

Infibulation förorsakar de största besvären och farorna. Eftersom endast en liten öppning lämnas kan urin och menstruationsblod inte rinna ut ordentligt, vilket också kan förorsaka infektioner i underlivet. Det kan även leda till att kvinnan får svårt att kontrollera urinflödet. Könsstympning medför ofta svåra förlossningar, med dödlig risk för både modern och barnet. Vid förlossning öppnas såret för att efter förlossningen sys ihop igen. Detta innebär stora risker för infektioner.

Flickor och kvinnor stympas på olika håll i världen, de barbariska övergreppen förekommer i olika religioner och olika regioner:

Sedvänjan förekommer bland katoliker, protestanter, kopter, falasher, muslimer och animister. Det finns dock inget skriftligt stöd i någon religion för könsstympning.

Kvinnlig könsstympning utförs fortfarande eftersom det är rotat i den traditionella tron om kvinnors status och roll. Det anses också vara en del av den rit som ska initiera den unga flickan i vuxenvärlden.

Detta kommer inte upphöra av sig själv. Tvärtom.  I media når oss nyheterna om situationen i t ex Norrköping:

Ett 60-tal fall av könsstympning av flickor har upptäckts i Norrköping sedan i mars. I en skolklass med 30 flickor hade alla blivit könsstympade och många av dem är födda i Sverige.
– Vissa är glada när det upptäcks. De säger att ”äntligen är det någon som pratar med oss om det här”, säger Ann-Christine Johansson, verksamhetschef för Centrala elevhälsan i Norrköping.

Det är olagligt att stympa flickors kön. Det är en barbarisk, plågsam och dödlig sedvänja, och de flickor som befinner sig i riskzonen gör så i mångdubbel bemärkelse. Därför är det viktigt att vi pratar öppet om övergreppen. Drabbade flickor behöver veta att de får be om hjälp med problem, att de inte behöver känna skam, att de är fullvärdiga människor med rätt till både respekt och utbildning. Föräldrar behöver veta att de inte gör något att vara stolta över, inte något att försvara, tvärtom – det är en barbarisk sedvänja som inte accepteras av samhället och världen. Och omvärlden behöver veta att detta inte är en sedvänja som skall leva kvar. Någonstans. Någonsin.

Morricas #julkalender lucka 7

December månad är, för oss här, alldeles självklart julmånaden. Oavsett om vi firar jul eller inte, om vi tycker om julen eller inte, så är den en del av vår tillvaro med samma självklarhet som de långa, mörka nätterna. Tomtar, dekorationsbelysningar, skyltning, bakgrundsmusik, marknader, bloggar, TV-program, filmer, klubbar, skolor, arbetsplatser, myndigheter, överallt i samhället finns julen med.

Frustrerande ibland, stressnivåerna stiger och adrenalinet pumpar, men samtidigt traditionellt, tryggt, trivsamt. Det är tiden för julfester på jobbet, i föreningar, i bekantskapskretsen, tillställningar med julklappsbytartraditioner av olika slag, en liten billig struntsak här, en liten billig struntsak där.

Så i dagens lucka får ni ett förslag på vad ni kan lägga den där femtiolappen, hundralappen eller vad ni nu kommit överens om på om ni vill ha ett alternativ till struntsakerna:

Unicefs vaccinpaket

Ett klick på bilden tar er till Unicefs gåvoshop.

Julstämning

Efter att ha spelat julsånger på längden och på tvären tänkte jag att vi kan prata om en annan del av juleriet idag. Bjällerklang och glitter och tomtemys i alla ära, men i ett Europa där det ekonomiska klimatet hårdnar behöver man inte gå långt för att möta den som upplever saken annorlunda:

.

.

Stadsmissionen finns bland annat i Stockholm, Göteborg, Skåne och tar emot och vidaredistribuerar ekonomiska gåvor, men också saker man inte längre behöver. Hos Unicef kan du köpa vätskeersättning, poliovaccin, skolböcker, pennor och mycket annat som ger människor runt om i världen en chans till, och gör den goda julen god för än fler.  Läkare Utan Gränser går dit där människor lider, och gör vad de kan för att lindra.

Har du råd att att dela med dig, om så bara en liten slant, gör det. Du gör skillnad. Har du inte pengar att avvara så prata om saken, kanske inspirerar du någon annan som har råd.

 

Svältkatastrof – vad kan vi göra för att lindra?

Situationen på Afrikas Horn har nog inte undgått någon som läser dagstidningar eller ser en nyhetssändning då och då. Människor på flykt från svält, torka och krig befinner sig i ett desperat läge, de har inte tillgång till varken mat eller vatten. Mest av allt behöver de regn, och det kan vi inte ge, men hos Malin kan vi läsa om hur vi kan hjälpa till för att lindra.

Det är inte svårt, och kostar oss inte mycket.

Den som inte har råd att bidra med pengar kan berätta om situationen, och berätta om hur pengar faktiskt ger lindring, så att andra, som har råd, inspireras. Det är också till hjälp.

Tempusövning II

Igår talade vi om förfluten tid, och nutid. Idag går vi vidare, pratar om nutid och framtid. Vi börjar med nu. Där hittar vi bland annat presens particip, Mats favorittempus, deltagande nutid.

Det finns sätt att göra något för att ändra på sakernas läge. Världen är kall, men i den kalla världen finns varma människor. Varma människor besitter magisk förmåga att göra världen lite varmare för andra människor, även de som hamnat alldeles ensamma långt ute i kylan kan bli lite varmare av en utsträckt hand.

Aftonbladet skriver idag om Riksförbundet Majblomman:

Till Majblommans Riksförbund, Sveriges största barnhjälpsorganisation, vänder sig de som inte har råd med det nödvändiga inför jul. Varje år skänker Majblomman dryga 1000 kronor var till så många barn de kan så att de och deras familjer kan köpa sig något de behöver inför julhelgen. Några klappar, en gran, en julskinka […] Pengarna pytsas ut till lokalföreningarna. Särskilt tryck har det varit från storstadsregionerna, och då Malmö, som är särskilt utsatt.

– Det familjerna önskat sig mest är overaller, vinterkängor och glasögon. Sedan är det många barn som önskar sig bidrag till skolaktiviteter. Det är mycket i skolan som kostar, idrottsdagar och utrustning till sådant, som de inte kan vara med på om deras familjer har ont om pengar, säger Lena Holm.

Drottningsylt skriver om hur hon, som enskild person, har för vana att dela med sig när hon har möjlighet, bidra till organisationer eller lägga småpengar i utställda bössor när hon har möjlighet till det, men:

Nu blir de där bössorna färre och färre i och med folks betalningsvanor, bössorna tar ju som bekant inte kreditkort […] Jag vill gärna dela med mig när jag har ett par kronor över, men jag vill inte bombarderas efteråt med tackbrev/tiggarbrev i åratal och jag vill heller inte bli månadsgivare, för vissa månader är utrymmet mindre än andra. Dessutom så är jag spyless på att höra/läsa om människor som är månadsgivare och som därför inte missar en möjlighet att se ner på oss andra, som slänger ett par kronor i valfri bössa lite nu och då, eller gud förbjude, skänker en engångssumma någon enstaka gång bara.

Hon fann en lösning som passar henne hos Unicef:

Man väljer vad man vill ge, man har ett par olika valmöjligheter vad gäller  betalning och man behöver inte uppge hela sin livshistoria för att få göra det. Jag uppgav namn och mailadress och tackade nej till mer information […] Och sen tänkte jag på hur skönt det är att bo i ett land där man inte hela tiden måste oroa sig för att barnet ska dö i en skitsjukdom som man inte alls behöver dö av om man får ett litet stick […] Jag menar inte alls att du måste ge pengar. Det jag däremot tycker är att du ska gå in på unicefs gåvoshop och titta och se om det är något du gillar.

Drottningsylt är vänligare än jag. Jag menar att den som har råd och möjlighet bör dela med sig. Den som inte har råd kan ändå bidra genom att prata om saken, så att den som har råd hör och inspireras.

Och här glider vi över i framtiden.

Världen kommer inte bli varmare. Kanske går temperaturen upp, men världen kommer att förbli lika kall tills vi som lever i den gör något åt saken. Sharing is caring, och det gäller inte bara mellan vänner, mellan bekanta eller där man förväntar sig att få något tillbaka. Det gäller i ännu högre grad från den som har pengar till den som inga har.

Ge någon en framtid i julklapp. Det vore inte så illa, va?

Söndagsdans

Polio är i de allra flesta fall en influensaliknande virussjukdom men om den slår illa, slår den riktigt illa attackerar den de nervceller som får musklerna att fungerar och leder till förlamning, försvagning och förtvining. Sedan ett effektivt vaccin utvecklades 1955 har polio blivit alltmer sällsynt, framförallt i länder som Sverige där barn vaccineras utan kostnad för föräldrarna. Så sker inte i hela världen. I Indien, Afghanistan, Pakistan och i många länder på den afrikanska kontinenten, framförallt men inte enbart Nigeriga, är polio fortfarande ett enormt problem.

Bosila Banya föddes i Zaire, och drabbades av polio när han var liten. När han var fem flyttade familjen till Frankrike, där han efter att ha sett ett tv-program om breakdance insåg att det var hans kall i livet. B-boy Junior hålls nu av många som en av de bästa i världen i sin gren, även om en och annan grumsar om att det är orättvist att hans ben är lättare än andras på grund av polion.

Om du har en slant över och vill lämna ett bidrag till kampen mot polio här i världen kan du göra det t ex via UNICEF. Om du inte har pengar över men vill bidra ändå, berätta om polio för människor omkring dig så kanske någon av dem har möjlighet att skänka pengar.