För att gå rakt på sak – det har varit fasligt varmt idag! Klarblå himmel, gigantiskt eldklot, ett mycket litet antal syreatomer per volymenhet luft, fåglarna slokar, lekplatserna tycks vid en flyktig blick helt övergivna eftersom barnen samlas i skuggan under rutschbanan.
Folk klagar. Jag förstår dem, jag klagar också, det är olidligt, det går knappt att tänka, knappt att andas, alla går omkring mer eller mindre småirriterade och fräser och snäser åt varandra.
Det som gör mig lite förbryllad, dock, är att samma människor klagat ungefär lika högljutt när det regnat också. Och när det varit svalt grått uppehållsväder. Och när det varit blåsigt. Och när åskan dundrat fram över landskapet. Man kan få intrycket av att det aldrig är riktigt bra väder.
Kan det vara så att det man egentligen ogillar är själva det faktum att vi har väder, eller att vi inte kan kontrollera det med en egen termostat?
Jag vet inte, jag bara observerar.
You're no different to me 