Skiftesföreläsning i kväll

Det är dags för skiftesföreläsning på Malmö Högskola igen.  I kväll är det Guy Standing, professor i Utvecklingsstudier vid University of London och Mikael Stigendal, professor i sociologi från Malmö Högskola som kommer att prata om prekariat. Begreppet är knappt ett halvsekelt gammalt, och fortfarande okänt för många, trots att det börjar bli allt mer etablerat i samhällsdebatten och samhällsanalysen.

Jag förutsätter att publiken kommer vara fylld av vetgiriga lärare, att vi måste komma i god tid för att få platser samt att där kommer finnas möjlighet att ladda digitala enheter. Den ständiga bristen på eluttag i föreläsningssalar runt om i landet är samtidigt en källa till frustration och ett tyst vittnesmål om hur snabbt framtiden utvecklas i en oförutsedd riktning.

Annonser

Bortgjord

Visa mig en människa som aldrig gjort bort sig, och jag ska visa dig en människa som inte vågat stoppa näsan utanför sin trygghetszon någonsin.

För att utvecklas, lära sig något, komma vidare, växa, lära sig mer, vidga sin horisont så måste man våga. Och när man vågar så trampar man i klaver, snubblar på sina fötter, säger fel sak vid fel tillfälle, dyker upp fel klädd, blir fotograferad och hamnar på Facebook.

Värt det.

Varje gång.

Tveklöst.


 

maniFESTation på Hvilan

I morgon är det dags – vi håller fest på min vackra arbetsplats, folkhögskolan Hvilan – en manifestation på temat Att Göra Skillnad.

Det kommer att finnas mat av olika slag att köpa, det kommer att bjudas musik, det kommer att bli högtidliga invigningar av saker och ting, och framförallt kommer det att bjudas på föreläsningar , workshops, uppvisningar, utställningar och fantastiska människor, och vi håller på hela eftermiddagen, ända fram till klockan fem.

Klockan tolv hälsar rektor välkomna, det finns risk att lärarkören sjunger, och därefter kommer Rickard Söderberg att berätta lite om hur han tänker och agerar kring det här med att förändra världen.

Det händer så mycket i världen just nu, så många paradigm skiftar, förutsättningar förändras, men det händer inte av sig själv. Vi, människor, alla människor, tillsammans och var och en, kan göra så mycket.

Välkomna att inspirera och inspireras

image

Mönsterpassning

Ni vet hur det kan vara ibland – man anar att det kan finnas ett mönster men man ser det inte. Antingen för att man befinner sig för nära, eller för långt ifrån, eller i en konstig vinkel, eller för att man råkar titta åt fel håll, ljusförhållandena förvillar eller något annat stör.

Ibland handlar det om ett mönster som har en rent dekorativ funktion, men ibland handlar det om ett mönster som skaver, som gör saker besvärligare, som krånglar till det och som behöver anpassas eller rent av förändras. Och det händer att den process man behöver gå igenom för att upptäcka mönstret är tung och jobbig, rent av smärtsam, och det händer att processen man behöver gå igenom för att ändra på mönstret också är obekväm och obehaglig,

Men nog kan det vara mödan värt, när man väl kommit fram till den punkt där mönstren man såg och mönstren man ser nu passar ihop, när det som skavde slätats ut och det som stoppade upp börjar bidra i stället, kan det inte?

Paradigm igen

Paradigm skiftar omkring oss. Det sker hela tiden, oftast utan att vi riktigt lägger märke till det förrän vi faktiskt sätter oss ner och tittar tillbaka. Synsätt och perspektiv som framstod som progressiva och nyskapande igår är plötsligt gammalmodiga och konservativa, sedvänjor och traditioner som fyllde viktiga funktioner har transformerats till kuriosa och turistjippon, samhällsgrupper som var tongivande betraktas med milt överseende och platser som varit välbesökta lockar plötsligt knappt någon ens med jippon eller tv-program medan andra ställen rätt som det är varken har stolar eller bord nog till alla besökare som ivrigt köar i timmar även om det ösregnar.

Ett av de absolut tydligaste tecknen på att ett paradigmskifte ägt rum är hur de som befann sig i bekvämt priviligierad position i det gamla paradigmet smått aggressivt börjar försvara sina positioner, lyfta gamla meriter som vore de dagens och högljutt kräva att saker och ting anpassas efter deras speciella behov. Vill det sig riktigt illa kan de ta till aggressivitet och våld in sin strävan efter att slippa anpassa sig efter de nya förutsättningarna.

Det är tråkigt, men kanske oundvikligt, trots att vi nog alla egentligen vet att det är hur lätt som helst att förvandla ett ägg till en god äggröra, men att förvandla äggröra till ett ägg igen är omöjligt.

.

Luftkonditionering

Det kan vara svårt för den som lever i ett land som Sverige, i synnerhet en sån förlåtande sommar som denna. att fullt ut föreställa sig vilken enorm skillnad luftkonditionering faktiskt gör i ett mer tempererat klimat. Inte bara på stora arbetsplatser som hotell, produktionsanläggningar, sjukhus och kontor, utan i biografer, restauranger, caféer, muséer och inte minst bostäder innebär möjligheten att erbjuda svalka helt nya förutsättningar för ekonomi, hygien, hälsa och produktion.

Men det kostar. Luftkonditioneringar drar stora mängder energi, och att producera och underhålla anläggningarna innebär påfrestningar för miljön. Att föreställa sig en begränsning i användandet är inte realistiskt, och inte rimligt heller. Utvecklingen går inte bakåt. Visst kan man tycka att de stora turistanläggningarna är onödig lyx, men deras betydelse för de omgivande samhällena gör att lösningen på dilemmat måste ligga i en annan riktning.

I riktning mot mer miljövänlig el – solenergi, vindenergi, vågenergi blir effektivare för varje år som går, och äldre, inneffektivare bör bytas ut så snart det är tekniskt möjligt, snarare än när det tycks ekonomiskt lämpligt.

I riktning mot förfinad byggteknik. Arkitektoniskt, stadsplaneringsmässigt och rent byggnadstekniskt förfinade. Fönster, dörrar, väggarnas placering, vädersträck, utrymme mellan byggnader, växtlighet, material, trapphus, rummens storlek och placering, alla aspekter spelar in.

Och givetvis i riktning mot miljövänligare och effektivare luftkonditioneringsteknik, och där är jag inte lika säker på att utvecklingen trillar på som den borde. Det kan hänga ihop med att det är fasligt kostbart att byta ut befintliga anläggningar, det är komplexa system och kräver ofta viss ombyggnad för att bytas?

Det kan också vara så att jag helt enkelt är oinformerad, att forskning och utveckling går framåt och stora investeringar som kommer ge god avkastning både ekonomiskt och miljömässigt görs?

Det vore trevligt.

Ring in det nya och ring ut det gamla

i årets första, skälvande minut

Läsåret är över. Kvar står en skola så öde och tom som en skola bara är när läsåret är över. Det spelar ingen roll hur mycket och energiskt lärare och övrig personal springer omkring, en skola utan elever är tom.

Och så ska det vara. Nu börjar det nya, och av det gamla finns bara minnen kvar. Vi kan inte lägga till något, vi kan inte dra ifrån. Vi kan inte ändra eller rätta till. Vi kan bara lära oss av det vi gjorde, vad som gick bra och varför det gjorde det, vad som gick mindre bra och vad vi kan göra för att det ska gå bättre nästa gång.

Förra sommaren berättade jag lite om vad jag gjorde under det som med lekmannabegrepp kallas sommarlov. I år kommer det att se lite annorlunda ut. För mig personligen, men jag hoppas också att vi som skola tar till oss av de råd och den feedback vi fått under läsåret. Det hoppas jag gäller skolan som institution i landet också.

Det räcker så, nyårstal bör varken bli för långa eller för dystra.

Gott Nytt År!

.