Sjätte luckan i Morricas #adventskalender

Det är kallt, det blåser, det regnar ibland, rätt som det är snöar det. Det kan vara problematiskt, men det kan också vara romantiskt och mysigt om omständigheterna tillåter det.

Vampyrvänlig sol

Det är, som nämnts tidigare, vår ute, solen vräker ner, knopparna sväller, fåglarna grälar om bästa boplatsen, snödropparna slår ut i kaskader.

Så jag håller mig inne, och ägnar tiden åt att kurera migränen och ta nästa steg mot ett färdigt bibliotek. Det är svårt, ja, i princip omöjligt (åtminstone för mig) att göra om ett rum utan att övriga rum också involveras. Det är någon slags inredningsteknisk variant av Dopplereffekten som orsakar det, tror jag.

Vårsolen pratade vi om, ja. Många jublar av glädje över den, humör stiger, halsdukar lättas på, näsor vänds mot den. Själv är jag nöjd med den mildare, vampyrvänligare, inomhusvarianten. Jag hittade den där jag hittar många av de trevligare inredningsdetaljerna: på loppmarkad när jag letade efter något helt annat.

 

 

Ni vet att somliga vampyrer älskar solen, saknar den och längtar efter den varenda natt, inte sant?

Den varmaste dagen

Det sägs att idag är den varmaste dagen på sommaren. I morgon, sägs det, kommer vara svalare, och sen kommer det fortsätta i den riktningen. Man lever på hoppet.

Tills dess, lite pausmusik:

.

Natt och dag

Åskan rullade mäktig fram över världen i dag, blixtar fräste över den svarta himlen, regnet slog ner, vattnet forsade efter gatorna. Timme efter timme, men så ljusnade himlen, molnen skingrades, fåglarna började sjunga och världen återgick till sitt dagliga vardagstillstånd.

Och det slog mig att för några timmar gav det dramatiska vädret oss nästan en känsla av nattens lugn under dagtid.

Inte så dumt.

.

regn regn regn

Det regnade i går, det regnade lite i natt och det sägs att det regnat i morse. Vi är tydligen tämligen förskonade här på det Skånska slättlandet, åtminstone så långt. På andra håll öser det ner.

Kanske kommer vi behöva bygga en ark rätt som det är. Kanske behöver någon undsättas. Kanske behöver vi le lite mot varandra och dansa en stund för att det ska kännas hanterligt.

Jag vet inte, men jag gillar regn.

.

Solen skiner

himlen är klarblå, facebook är fyllt av uppdateringar om utflykter och fräknar och på twitter blommar snödroppar och tussilago om varandra. Pollensäsongen är också igång, och trippelinfluensan rullar obekymrad vidare över landet.

Dessutom är månen oehört vacker och planeter och stjärnor tycks närmare och klarare än på länge.

Att en och annan elev är lite distraherad i ett eller annat klassrum här i landet just nu är inte så konstigt. Ha förståelse!

.

En väderleksrelaterad innehållsdeklaration

Jag tycker om hösten. Jag tycker om att nätterna blir längre, kvällarna och morgnarna mörknar och temperaturen kryper nedåt. Jag älskar den krispiga höstluften. Jag älskar höstdimman, jag älskar hur den gör alla konturer mjuka och får människor att sakta ner. Jag njuter av uppfriskande höstregn och kan till och med fördra de soliga dagarna med klarblå himmel, så länge jag inte förväntas befinna mig mitt i solskenet utan får betrakta det på lite avstånd. Jag älskar att följa hur löven skiftar färg och form, hur de stelnar och faller till marken.

Jag tycker om nätter året om, jag trivs när världen går till sängs och det blir stilla och tyst, när en ensam vandrares steg ekar mot tysta väggar och en ensam lampa syns på kilometers avstånd. Jag föredrar månsken framför solsken, och älskar natthimlen när det blåser och molnen jagar varandra och bara ibland låter stjärnorna glimta fram. Vinternätter, med gnistrande stjärnhimmel och lika gnistrande snötäcke är så vackert att det inte går att beskriva i ord.

Jag trivs inte alls i sol och värme. Sommaren framstår för mig som en enda lång transportsträcka mot den hägrande hösten. Sandstränder gör sig bäst i storm, och en grå himmel kommer alltid vara vackrare i mina ögon än en banalblå. Skarpt solsken ger mig huvudvärk och gör mig på dåligt humör, svettiga halvnakna människor i matvarubutiker får mig att må illa, jag är inte särskilt förtjust i glass utan föredrar te och kaffe. Jag besitter inte förmågan att uppskatta hur värmen, som någon poetiskt beskrev det, får tankarna att sakta ner, istället irriterar jag mig över hur de tycks kämpa sig fram i träsk av klibbiga ruttnande växtdelar.

Då och då försöker jag, här på bloggen och annorstädes, ge uttryck för min glädje över det annalkande hösten, jag försöker trösta mig själv i högsommarvärmen genom att påminna mig om att när väl sommarsolståndet är passerat så går vi mot den årstid jag älskar. Ibland uppfattas detta som att jag klagar, ibland som att jag är en ärkepessimist som bara vill sprida min veklagan. Jag tror det beror på stereotyp-casting – ”alla” älskar sommaren, ”alla” älskar solsken, ”alla” blir tungsinta när höstmörkret sveper in norden i sin mjuka filt. Jag har förmågan åt att glädjas åt andras glädje när sommarsolen skiner, jag förmår inte dela den men unnar alla att njuta. Trots mina preferenser när det gäller väder och årstider är jag ofta rätt glad.

Jag hoppas missförstånden är uppklarade nu, och vi inte behöver trassla in oss i dem vidare.

.