Det nya året började traditionesenligt, rektor hälsade alla välkomna och höll tal, Hvilankören sjöng, personalen sjöng och presenterade sig och därefter uppropet, allas namn nämnda, alla välkomnade. Sen massor med information, såklart, lite skratt, många frågor, ännu mer information och sen fika.
Och i morgon mer information, om varje kurs, om tillval, om elevdemokrati, om studiestöd, om studieteknik, om kalender och planering. Snart nog är allt vardag, vi börjar lära känna varandra, störa oss på somliga sidor hos varandra, upptäcka sidor hos varandra vi uppskattar innerligt, lära oss lite om varandras svagheter och styrkor, och tillsammans ta oss igenom ett år där vi lär oss otroligt mycket vi inte har en aning om idag att vi kommer lära oss.
Jag är ingen Lenngren, så det blir inte på vers, men jag vill ändå passa på tillfället att ge er några ord på vägen:
Planera – använd en kalender, en digital eller en i papper, vilket ni föredrar, men använd en kalender redan från första dagen. Personligen trivs jag bäst med Google Calendar, men det är en smaksak.
Planera in allt – lektioner, enskilda handledningspass och skoluppgifter, såväl deadline som tid för att arbeta med dem (mer än ni tror kommer att behövas, och det är bättre att sprida ut det under flera dagar än att försöka klämma in allt i ett pass), jobb, träning, sociala aktiviteter, restid (glöm inte räkna med förseningar), mat (det tar tid att handla, det tar tid att laga, det tar tid att äta), tvättstuga, tid att vila och tid att sova. Det är två olika saker, och båda behövs.
Dokumentera – skriv ner vilka böcker ni lånar och av vem, och vem som lånar era böcker, anteckningar, pennor eller pengar. Skriv ner vad som har beslutats och kommits överens om i grupparbeten, redan från början. Skriv minnesanteckningar vid lektionsgenomgångar. Fotografera det som skrivs på whiteboard eller be att få en kopia av digitala presentationer, slösa inte tid och fokus på att skriva av det under lektionstid, utan koncentrera er på det som sägs. Gör anteckningar när ni får feedback. Skriv ner det viktigaste som sagts och kommits överens om i samtal med lärare, myndigheter, klassföreståndare, kurator, rektor etc. Papper minns det vi glömmer.
Be om hjälp – under lektionstid, fråga läraren. Om ni inte kan få hjälp direk (ni är ju många i klassrummet och alla får vänta på sin tur, hur frustrerande det än kan kännas), skriv ner frågan och gör en annan del av uppgiften så länge. När läraren har tid behöver ni inte vara oroliga att ha glömt vad det var ni ville fråga, även om ni ägnat er åt en helt annan del av uppgiften, eftersom papper minns det vi glömmer.
Utanför lektionstid – föreslå medstuderande att ni pluggar tillsammans. Fem eftermiddagar i veckan eller en timme i veckan, allt utifrån vad som passar bäst just för er, gör stor skillnad för både studieresultat och klimatet i klassrummet.
Online – använd sociala media, använd Google Hangouts, Skype, Facebookchatten, mail, Google Docs, Evernote etc till att studera tillsammans, till att vara bollplank åt varandra, till att be om och ge varandra stöd och hjälp.
Visa respekt – det kostar inget alls, men gör all skillnad. Ingen älskar alla, men alla kan behandla alla respektfullt.
Var hövlig och artig mot medstuderande, mot lärare, mot övrig skolpersonal oavsett personliga känslor, och oavsett om de är hövliga tillbaka. Det innebär inte att ta skit, men det innebär att inte lägga er egen tid och kraft på att hantera någon annans problem. Blir ni illa behandlade, säg hövligt ifrån. Räcker det inte, be lärare om hjälp. Det ingår i vårt jobb att gör allt vi kan för att bidra till att er skolvardag är lugn och trygg, men mycket få av oss är tankeläsare.
Var lika respektfull på skolgården, i trapphusen, i matsalen, i omklädningsrum, online och på busshållsplatser som i klassrummet. Kom i tid. Kom förberedd. Ta del av information. Var tyst när läraren eller någon annan elev pratar. Svara på frågor. Hur ni uppför er påverkar er skolvardag. Det påverkar skolvardagen för den ni pratar med eller möter. Det påverkar skolvardagen för alla omkring er.
Bokcirkeln är det nya svarta, läste jag för inte så länge sedan. Så vad är ett mer naturligt steg än en #bokchatt på Twitter?
En grupp synnerligen trevliga twittrare har pratat om saken ett tag, och nu blir det verklighet:
Den femte juli klockan 15.00 börjar vi med denomskrivnaromanenStoner av John Williams. Vi kommer sannolikt att prata om både innehåll och språk, om vilka förväntningar vi hade innan vi började läsa boken, om karaktärer, om miljö och tid, både tiden boken utspelas i och kanske om tidsflödet i berättelsen. Vi kommer kanske lyfta avsnitt eller scener som gjort särskilt stort intryck på oss, kanske jämföra den med andra böcker eller berättelser vi läst eller sett, kanske dissa boken helt eller lyfta den till skyarna.
Det nya läsåret väntar precis om hörnet. För somliga det första, för andra det sista, för många ett i raden. Det kommer att innehålla skratt, det kommer innehålla oro, möda, tårar och slit. Det kommer ställas krav och det kommer att nås mål. Förväntningar kommer att överträffas, och komma på skam. Det kommer att förekomma misslyckanden, och det kommer begås misstag. Det är helt i sin ordning, det är så vägen till kunskapen ser ut. Det kommer att förekomma framgångar, framsteg och alldeles otroliga prestationer av så många slag att vi kommer hisna.
I dag är det så äntligen dags för den första lektionen med den första gruppen. Uppropsdagen är uppropsdag, och det räcker och blir över. I fredags var det en dag så proppfylld med information att jag kan tänka mig att det rann ut genom öronen till slut. Men i dag börjar vardagen, schemat, lektionerna.
Första lektionen med en ny grupp följer, hos mig, ett visst mönster. Det börjar redan innan vi kommit in i klassrummet – i dörren vill jag hälsa enskilt på varenda elev, se dem i ögonen, ge dem mitt namn och höra deras, och ge dem ett varsitt alldeles individuellt välkommen. Ty jag tar ju emot dem som grupp, men jag tar emot dem som invider också, och det är viktigt att se varendaste en i gruppen som just individ.
Därefter, medan de ägnar en stund åt att kika på varandra, kika på klassrummet, kika på mig och känna in sig pratar jag lite om vad jag förväntar mig, av året, av kursen och av dem innan vi leker två små namnlekar, en där de presenterar sig och en där de får ställa frågor till mig. Jag har nämligen väldigt svårt att lära mig namn, och brukar uppriktigt förklara för nya grupper att om de vill att jag ska lära mig deras namn måste de sitta på samma plats, ha samma frisyr, samma kläder och vara på samma humör, konsekvent. Därför alla dessa namnvarianter. Det är inte slut med denna, de får sedan ägna en stund åt att prata med varandra, för att därefter presentera den de pratat med för gruppen.
Ibland har jag lärt mig ett eller annat namn vid det här laget.
Välkomna, alla, jag ser fram mot att lära känna er!
Det är två veckor kvar nu, och jag börjar se över vad klassrummet behöver kompletteras med. Viktigt i år är att världen ska upp på väggen, CD-spelaren måste fungera klanderfritt, stolarna behöver räknas igenom (tänk att stolar faktiskt kan springa sin väg under sommarlov!) och de litterära referenserna på fönsterbrädorna behöver inventeras och sannolikt dammas av lite.
Det behöver nog fyllas på med pennor och papper, och whiteboardpennor, tror ni inte?
När uppropsdagen kommer måste allt vara klart och redo att välkomna de nya eleverna. Jag är väldigt noga med att ta emot eleverna vid dörren första lektionen. Ta var och en i hand, och hälsa just den enskilde eleven personligen välkommen. Visst är de en grupp, och välkomna som en grupp. De kommer som grupp att vara helt unik gentemot alla tidigare grupper, även om där finns gemensamma drag. Men gruppen består av individer, och varje individ är viktig. Lika viktig som alla övriga individer i rummet, därför vill jag ha det lilla lilla enskilda mötet denna hälsningsceremoni ger.
You're no different to me 