#Blogg100 – första gången

Hundra dagar är lång tid. Om hundra dagar är sommaren här, soliga dagar, grönt överallt, varma vindar, bara ben. Läsåret är över, de som var elever i klassrum bara veckor innan har gått ut i världen, mot högskolor, universitet, en vinglig arbetsmarknad och en oskriven framtid. Några kommer att ära oss med att lägga till oss på Facebook, ge oss en möjlighet att då och då få en glimt av vilka vägar de tar. Andra lämnar skolgården och försvinner in i en för oss okänd framtid, och vi kan bara önska dem all lycka.

Det går så fort.

Jag tänker ge mig själv ett försök att genomföra #Blogg100 under dessa hundra dagar. Det kommer bli ungefär som vanligt, skola, politik, böcker, miljö, utvidgat kollegium, musik som illustrerar humör, stämning och saker jag av respekt för andra människor väljer att inte blogga om, lite kultur, lite HBTQ, lite flärd och lite nonsens.

Om ni vill kan ni slå vad om hur många dagar jag klarar innan jag glömmer bort att jag är med 😉

 

Vårkänslor

Våren är här, det känns i luften, syns i rabatter, känns i det där obestämbara som antagligen går att förklara vetenskapligt men sannolikt kräver att man förstår sig på diverse fenomen som temperatur, lufttryck, luftfuktighet, luxtal, kombinationen därav och saker och ting. Knoppar, OS, Melodifestivaler och andra festligheter brister ut, fåglarna sjunger innan gryningen och katten väcker mig för att gå upp och lyssna.

Våren, helt enkelt.

 

Juldekorationet

Julen är över för den här gången, choklad har tagits från undre lager, klappar har öppnats, bjällror har klungit, tomtar tippat in i mer eller mindre tysta vrår och ett eller annat öga har sannolikt tindrat. Rowena fick nöja sig med Ivanhoe även denna nyårsdag, allt medan den sköna Rebecka försvann åt annat håll, och medan stakar lämnar fönster, ljusslingor lindas ihop och Nicholas återvänt till sin iskalla nord rullar den mörka januarivardagen in över landet igen.

Säsongens sista granbild:

innan den kastas ut (eller stoppas ner i källaren om vi ska vara petiga)

Nu grönskar det

Våren dundrar förbi oss som ett snälltåg, blommorna snubblar på varandra för att komma först upp ur jorden, pollenmolnen exploderar och orsaker pollenallergiker frustration och lidande.

Mina krukväxterliga experiment går delvis bra. En och annan har fallit ifrån, en och annan frodas.  Det är inte min förtjänst, jag lyder order och gör som jag blir tillsagd. Experimentet har växt till, och i dag flyttade en vacker hylla speciellt för ändamålet in i uterummet. Jag kommer prata om experimenten, både med växter och inredning, även framgent, men det bästa stället att följa utvecklingen är ändå att följa bloggen Happy Puppy & her Gardener, som inte bara är mer fokuserad på ämnet utan också vet vad den pratar om i högre grad. Åtminstone i somliga inlägg.

Och så köpte jag en ny duk i dag:

Vampyrvänlig sol

Det är, som nämnts tidigare, vår ute, solen vräker ner, knopparna sväller, fåglarna grälar om bästa boplatsen, snödropparna slår ut i kaskader.

Så jag håller mig inne, och ägnar tiden åt att kurera migränen och ta nästa steg mot ett färdigt bibliotek. Det är svårt, ja, i princip omöjligt (åtminstone för mig) att göra om ett rum utan att övriga rum också involveras. Det är någon slags inredningsteknisk variant av Dopplereffekten som orsakar det, tror jag.

Vårsolen pratade vi om, ja. Många jublar av glädje över den, humör stiger, halsdukar lättas på, näsor vänds mot den. Själv är jag nöjd med den mildare, vampyrvänligare, inomhusvarianten. Jag hittade den där jag hittar många av de trevligare inredningsdetaljerna: på loppmarkad när jag letade efter något helt annat.

 

 

Ni vet att somliga vampyrer älskar solen, saknar den och längtar efter den varenda natt, inte sant?

Det börjar bli vår

Jag märker det tydligast i mina vårligen återkommande ommöbleringsimpulser blir allt starkare. För dagen är det tapeter som fångar mitt intresse – det finns eko-tapeter att tillgå, det visste ni redan, inte sant? – och stolar, och jag vill härmed varna samtliga second hand-butiker inom kollektivtrafiksavstånd om den förestående invasionen. Passa på att sätta glödlampor i era ljuskronor, jag söker en sådan också och det är så mycket lättare att bli lockad av en som lyser.

Rykten säger dessutom att snödroppar slagit ut i närheten, gåsformationerna drar fram över himlen och katter i bekantskapskretsen löper.

Det är vår i Skåne. Hur är det hos er?

 

Morrica fortbildar sig – uppdaterat med rapsfält

Befinner mig på inspirerande fortbildning på Sundsgården. Innan kaffet pratade vi om matematik och nu om samhällskunskap och kulturhistoria.

Jag gillar sånt här – att lyssna på hur man arbetar på andra skolor, hur man tänker, hur man planerar, lägger upp och genomför, och inte minst de erfarenheter man gjort och gärna delar med sig av.

På tåget upp hit försökte jag ta en bild av de rapsfält som slår ut just nu, men det hade krävts en snabbare fotograf. Vi såg två svalor vid kaffet dessutom.

Tänkte ni ville veta det.

Uppdaterat, eftersom rälsen var sönder (eller kanske stulen?) så tog jag en bild av rapsfälten när vi stod stilla på väg hem:

I vårsolens sken

är UV-strålningen hög, och man riskerar mer än att bara bli lite torr och fnasig när man vänder sin vinterbleka näsa mot solen och suger i sig värmen. Aftonbladet berättar:

Många svenskar vill ut och njuta av de värmande solstrålarna när vintern släpper sitt grepp. Men var försiktig.

Enligt det EU-finansie­rade forskningsprojektet ­Eurosun kommer den skadliga UV-strålningen till Sverige tidigare än vad man förut har trott.

I april får vi på vissa platser i landet lika mycket strålning som på Sicilien.

och trots att Strålsäkerhetsmyndigheten nogsamt understryker att de i dagsläget varken kan bekräfta eller verifiera uppgifterna instämmer de i att ”man bör vara försiktig i vårsolen”.

I samma artikel framhåller Margareta Frohm Nilsson, överläkare på Hudkliniken på Karolinska universitetssjukhuset, hur

Problemet är att vi inte har hunnit bygga upp något skydd. Det är det som är det farliga.

Enligt henne är det därför stor risk att man bränner sig, framför allt i ansiktet, men också på bröstet och underarmarna.

Och varje sådant tillfälle ökar risken att drabbas av hudcancer, en cancerform som ökar kraftigt.

– Vi glömmer att vi har bränt oss, men huden glömmer det aldrig. För många brännskador leder till hudcancer, säger hon.

Så – ta det lugnt med pressandet där ute, ok? Det är väldigt mycket sol kvar innan höstmörkret omfamnar oss igen, så det är ingen brådska.

Cancerfonden: Pg: 901986-0, Bg: 901-9514, Org nummer: 802005-3370.

the sun is shining

och jag försöker, det vill jag att ni ska veta, jag försöker aktivt ansluta mig till defaultläget ‘glädje’ över detta.

Det går sådär, kan man säga. Jag är och förblir en skuggvarelse.

Men jag gläds åt att så många gläds över ljuset och sånt.

Kanske kan jag få poäng för god vilja?

.

Vårpaus

Våren som utbröt förra veckan drog sig blygt tillbaka en stund.