Att tipsa om kultur

Vi är många som gläds åt den möjlighet att snubbla på nya oväntade kulturupplevelser tips från andra människor innebär. Ni vet den där boken någon läst och skrivit upp på Personalen Rekommenderar-tavlan, den där filmen som berörde någon så djupt att hen inte kan låta bli att prata om den, utställningen på ett litet udda galleri som knappt hade råd med annonser etc. Nya perspektiv, nya genrer, nya författare, konstnärer och artister vi inte hade någon aning om att de ens existerade dyker upp på vår horisont.

Ibland passerar dock en liten tanke genom mitt huvud, när jag tittar närmare på det som tipsats om, en liten tanke som frågar sig (eller mig, eller oss båda) huruvida tipsaren tipsade om något som gav hen glädje och förtjusning, eller om tipsaren tipsade om något som hen hoppades skulle ge hen lite kulturcred. I synnerhet dansar den omkring, den där lilla odågan till tanke, när jag frågar tipsaren om vad det är som gör verket så underbart och får ett sånt där generellt, svävande svar som antingen brukar innebära att personen i fråga läst Wikipedia-artikeln i ämnet och inte mer, eller att det är ett tag sedan personen läste/såg/hörde verket och inte riktigt minns, men minns känslan.

Men låt inte min snobbiga vanvördighet stoppa er, tipsa mer! Tipsa mig, och tipsa andra. Tipsa alla, vet ja! Jag vet hur mycket jag själv uppskattar det, oavsett varför tipset ges, jag älskar nya perspektiv och nya infallsvinklar på saker och ting, obskyra, smala, subversiva, populärkulturella, lättsamma, högkulturellt kritikerhyllat och allt därtill.

 

Annonser

Det är jobbigt

Det är jobbigt att gå i skolan. På riktigt. Det är förbaskat krävande, det kräver energi, tid, enträgenhet, tålamod, förmågan att härda ut igenom de ökenvandringar av nödvändiga repetitioner av saker man tycker man fått kläm på, och den envise läraren hävdar att man ändå måste nöta vidare på tills det blivit automatiserat. Och det kräver mod att ifrågasätta, och mod att ta kritik, mod att misslyckas, och mod att resa sig och försöka en gång till. Och en gång till. Och en gång till.

Jobbigt, men värt det.


mer om #skolchatt

LärarHanna bloggar om vad det utvidgade lärarkollegiet och #skolchatt betyder för henne som lärarstudent:

Jag lyfter tankar som jag haft under utbildningen med er-som har erfarenheten. Stoppar nya tankar i ryggsäcken & utvecklas #Skolchatt

Hon formulerar det väl. Nya tankar och nya perspektiv utvecklar oss alla. #Skolchatt ger mig mycket. Jag gläds varje vecka åt att så många tar sig tid att mötas och prata skolfrågor en hel timme, dela med sig av sitt perspektiv och vidga mitt och andras med sina tankar. Jag gläds åt de nick som återkommer och börjar kännas som bekanta och vänner, och jag gläds åt att se hur det varje vecka dyker upp nya nick upp i chattflödet, berikar och tillför än fler perspektiv och tankar.