Sitter på ett tåg, har suttit här sen sex i morse när tåget, fyrtio minuter försent, lämnade Lund. Konferensen jag avsåg delta i började tio, den ena spännande talaren efter den andra har talat och den uppkoppling sj vänligt bjuder på är för svag för att jag ska kunna höra dem ens via nätet. Klockan är halv tolv och vi har inte ens hunnit till Mjölby. Vi har blivit omkörda av en farbror på cykel! Visserligen hade han cykelhjälm så han kunde trampa på rejält, men det är inte varje dag man ser någon cykla om ett x2000.
Snälla söta ni, det här är bara ohållbart! Det blir vinter varje år i Sverige, det blir kallt, det blir snö. Planera för det, bygg för det, köp växlar för det. Det kommer att kosta, JA, men det är en investering vi måste göra. Nu.
För framtiden. För miljön. För kommunikationen.
NU.
Tre män med spade och kvastar, det är inte tillräckligt!
Och, det vill jag verkligen understryka, personalen ombord på tåget – ljuvliga! Underbart rara! Serviceinriktade, trevliga, positiva, pedagogiska.