En och annan får antagligen lätt ont i magen av illustrationen jag placerade först i posten. Var inte rädda, jag kommer inte be er göra något alls med den. En och annan slänger istället ett öga på den och konstaterar att det är en enkel (i betydelsen okomplicerad) nybörjarövning i konsten att hantera potenser, och funderar kanske på vad jag vill säga med den.
Jo, helt enkelt att man blir lite glad när man ägnat en whiteboard till att veckla ut och veckla in och veckla ut och veckla in liknande övningar och eleven andas ut ett lättat
Aha!
Matte är lite så.
You're no different to me 
Som Tom Lehrer sade:
”Det viktigaste är inte att få fram det rätta svaret utan att förstå vad man gör.”
Det är ju så. Whiteboards är rätt bra i sammanhanget. Det har sin poäng att kunna ta ett par steg tillbaka och se saker lite på håll.
Så sant, det viktig är att se hur man löser denna enkla funktion.
Det blir mycket enklare att fortsätta om man gör det, ju.
Det krävs bra nattelärare för att eleverna skall komma till de där aha:en och du
Min vän är en av de allra bästa jag mött under mina snart 20 år i skolbänken.
Tack, kära du, så snällt av dig att säga så!
Det hänger dock inte bara på läraren, eleven måste vara villig att försöka igen och igen tills h*n får syn på mönstret och hur saker och ting fungerar. Var och en för sig når man inte långt, men tillsammans kan man åstadkomma stordåd!
Absolut, öppna sinnen är a och o för ett lärande, men jag vill ändå hävda att det mesta hänger på läraren. En bra sådan har förmågan att göra underverk just därför att hen kan få eleverna att känna sig motiverade.
Mycket av modern skolforskning pekar ju också i den riktningen, faktiskt. Lärarens betydelse som enskild avgörande faktor är svåröverskattad. Det innebär ju inte att alla lärare ska ha blusar med kragar i återvunnet tidningspapper, fnysa föraktfullt över highfivande eller att vi behöver införa Birkestockförbud i skolorna. Tvärtom – många olika sorters lärare behövs, ty eleverna är av många olika sorter. Däremot kan det betyda att det finns en del att vinna på att öka elevers möjlighet att byta grupp eller klass för att få en lärare som passar just den eleven bättre.
Mattelärare
Fram till gymnasiet hade jag typ koll på vad jag gjorde på matten, sen blev det svårt. Trots att jag hade mer pedagogiska och duktiga lärare på gymnasiet än i högstadiet xD
Som elev tror jag att man ofta inte kan låta bli att undra vad man ska ha det till. När har jag nytta av den där uppställningen i verkliga livet?
Grundskolans uppgift är ju inte att förbereda människor för att kunna lulla omkring i lilla vardagslivet, gå och handla och laga mat efter recept och sånt. Det fixar man ändå, om man är ungefär medelmåttigt begåvad. Grundskolans uppgift är att förbereda eleverna för att kunna studera vidare, på gymnasienivå och vidare. Därför lär man ut en hel del som inte har så mycket funktion i lilla vardagen, men som öppnar dörrar och ger möjligheter. Vare sig eleven vill gå igenom en given dörr eller inte ska valmöjligheten finnas där.
Matte känns dock som ett av de ämnena som inte har en direkt förankring till det vanliga livet. Liksom historia, naturkunskap, samhällskunskap och språk kan du ha nytta av som privatperson. Har du nytta av matte (utanför det mest basic från låg- och mellanstadiet) utan att vara matematiker?
Som jag skrev ovan, grundskolans uppgift är att ge eleverna möjlighet att skaffa kunskaper utöver de kunskaper man behöver för att klara vardagen. Grundskolan skall förbereda eleverna för att, om de så önskar, ha möjlighet att studera vidare. De ska ha möjlighet att läsa naturvetenskapligt program, där matematik är en del av arbetsspråket, inte bara i matte utan i samtliga naturvetenskapliga ämnen. De ska ha möjlighet att läsa och förstå ekonomi och samhällskunskap på en nivå där matematik också är en del av språket.