Syrsan & myran, eller hur värderar vi kultur?

Vi börjar med La Fontaines version från andra halvan av sextonhundratalet:


Syrsan tänkte blott på sång
sommarn lång.
Men när höstens vindar tjöt
både mygg och maskar tröt.
Hungrig var hon. Ingenstans
den minsta matbit fanns.
För sin granne, en fru Myra,
klagar hon till sist sin nöd:
"Låna mig en smula bröd
över vintern. Jag är just i
lite knipa. Till augusti
gäldar jag på syrso-ed
kapital och ränta med."
Myrors fel är ej att slösa.
"Vad har fröken sommarn lång
sysslat med för näringsfång?"
frågar hon den medellösa?
"Ack, jag sjöng, min bästa fru,
sjöng som syrsor brukar göra!"
"Sjöng ni? Glädjande att höra!
Då får väl fröken dansa nu!"

Jean de La Fontaine 1621-1695 Tolk:Ivar Harrie (Goten)

Sensmoralen är enkel: Den präktiga dygden, hårt arbete i anletes svett, lönas med en vinter i familjehärdens värme med fyllda lador och fyllda magar. Den slarviga syrsan som inte sparat i sina lador, däremot, som ogift och obekymrad bara spelat och sjungit, får stå sitt kast. Huruvida hon faktiskt får någon lön för sin dans eller bara visas på dörren är öppet för tolkning, hennes tillvaro är väldigt osäker nu när vintern är här.

Och så jämför vi med Disneys version från 1934:



där gräshoppan inte bara sjunger och spelar obekymrad, utan dessutom försöker locka med sig de dygdiga myrorna från den smala vägen. Han (ty här är det inte längre en ogift slarva vi har att göra med, utan en manlig dagdrivare. Det säger mer om tiden än om faktiska personer av olika kön, och vi kan fundera på den aspekten vid ett annat tillfälle, om ni vill) och precis som hos La Fontaine faller snart vinter, och syrsan, hungrig, kall, utan vare sig härd eller lador att samla mat i, står inför Fru Myra. Hennes budskap är enkelt och tydligt: Här får ingen stanna som inte arbetar, så spela! Syrsans kulturarbete tas på allvar, lönen för mödan är ingen allmosa utan lön från den gemensamma kassan på lika villkor som annan lön till den som arbetar och bidrar i gemenskapen.

Hur bemöts syrsan i dag, tro, när vintervindarna drar kalla kring knutarna?

Advertisements

One thought on “Syrsan & myran, eller hur värderar vi kultur?

  1. Ping: Gamla traditioner | You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s