Dagens saga

Det var en gång en ganska liten hund som fått ett mycket trevligt ben av sin människa. Det fanns lite gott kött kvar på benet, och nöjd och glad traskade den lilla hunden ner till vattenbrynet för att njuta. Den satte sig till rätta längst ut på bryggan.

Där, nedanför bryggan, fick den syn på en annan hund. Den andra hunden hade också ett ben, ett trevligt ben med kött på, precis som den lilla hundens goda ben.

Nej, inte precis. Det såg ut som om den hundens ben var till och med större och med ännu mer kött på än den lilla hundens. Den lilla hunden ville ha det stora benet, och öppnade munnen för att ta det. Det trevliga benet som den hade i munnen skulle det andra hunden få, så den inte blev arg och gick till anfall.

Men istället för ett gott och saftigt ben med lite gott kött kvar att gnaga på fick den lilla hunden munnen full med sjövattnet. Benet försvann med ett plopp, och den andra hunden försvann också när vattnet inte längre var stilla.

Länge satt den lilla hunden kvar på bryggan i den fallande skymningen och funderade över det som hänt. Den var bara en liten hund, men den var inte dum. Lärde den sig att den som gapar över mycket ofta mister hela stycket, tror ni?