Hundra dagar är lång tid. Om hundra dagar är sommaren här, soliga dagar, grönt överallt, varma vindar, bara ben. Läsåret är över, de som var elever i klassrum bara veckor innan har gått ut i världen, mot högskolor, universitet, en vinglig arbetsmarknad och en oskriven framtid. Några kommer att ära oss med att lägga till oss på Facebook, ge oss en möjlighet att då och då få en glimt av vilka vägar de tar. Andra lämnar skolgården och försvinner in i en för oss okänd framtid, och vi kan bara önska dem all lycka.
Det går så fort.
Jag tänker ge mig själv ett försök att genomföra #Blogg100 under dessa hundra dagar. Det kommer bli ungefär som vanligt, skola, politik, böcker, miljö, utvidgat kollegium, musik som illustrerar humör, stämning och saker jag av respekt för andra människor väljer att inte blogga om, lite kultur, lite HBTQ, lite flärd och lite nonsens.
Om ni vill kan ni slå vad om hur många dagar jag klarar innan jag glömmer bort att jag är med 😉
You're no different to me 
Jag funderade också på att delta i #blogg100, men har ganska mycket i mitt liv just nu så jag avstod. Min roll i detta blir att bistå de deltagare som jag följer med kommentarer =)
Ah, tack! Det behövs, jag känner redan att jag befinner mig på ett sluttande plan =)
Ett inlägg om dagen? Jag har tänkt skärpa mig och producera fyra inlägg i månaden. 🙂
Vi får se hur det går =) Jag har en tendens att hoppa rakt in i saker och reflektera efteråt. Ibland överlever jag.
”Ett inbäddat youtube-klipp är också ett inlägg” som det stod i introduktionen till blogg100
Hurra, kloka människa som faktiskt läser instruktionerna! Dagens inlägg behandlar just den aspekten…. eh….