Debatten om Björklund i DN

Jag tänkte skriva något om debattartikeln i DN, men debatten omkring den är så konstig, så giftig, så pubertalt snäsig att jag inser att vad än jag skriver kommer det att missförstås. Hur kan det komma sig att så många lärare runt om i landet känner sig föranledda att med näsan i vädret förorättade fnysa saker i stil med ‘jaha, nu ska det pekas med hela handen igen’ och ‘hur tror han vi jobbar då’ och ‘han kan få komma ut i mitt klassrum och se hur det egentligen går till’ etc? Var är det i artikeln som upprör så? Vad missar jag?

Säger han att lärare är lata? Att lärare ska jobba hårdare? Att lärare måste skärpa sig? Inte vad jag kan se.

Jag läser nog helt skevt, och kanske med önskeglasögon på mig, när jag tycker mig se en debattartikel riktat mot politiker som i alltför hög grad ägnat sig åt att urvattna lärarrollen, en debattartikel som uppmanar politiker att ge lärare utrymme att göra sitt jobb. En debattartikel som uppmuntrar lärare att kliva fram och positionera sig, räta på ryggen, inta klassrummet och undervisa istället för att böja nacken för politiker, skrapa med foten och mumla javisst när politiker kommer med nya direktiv och idéer.

Vad ser ni i artikeln? Och vad ser ni i den upprörda debatten omkring den?

27 tankar om “Debatten om Björklund i DN

  1. Jag ser en skolminister som tror att det råder totalt kaos i alla klassrum i Sverige då lärare helt kapitulerat och låter eleverna göra lite som de vill. Å andra sidan ser jag också en skolminister som vill att lärarna tar/får tillbaka sin makt, en skolminister som hoppas kunna visa att lärare är viktiga, men skolministern lyckas inte med annat än att förklara att dagens lärare inte orkar/vill/kan någonting. Tyvärr är det så jag känner efter att ha läst artikeln. En känga till politikerna? Det hade jag gärna sett, men riktigt så säger han inte tyvärr vår skolminister.

  2. Jag ser en misslyckad metafor och avsaknad av teori när det gäller kunskap och hur den utvecklas.

    Vaga föreställningar om tydlighet och struktur som förutsättning för lärande.

    En lust att positionera sig i förhållande till något han inte tycker om.

    Det blir extra spännande i ljuset av Reinfeldts möte med Sir Ken Robinson hos Skavlan.

    • Katederundervisning? Uttrycket är känsligt, och många går i gång så fort man andas kateder, det har du rätt i.

      Jag förstår inte riktigt om du menar att han har fel i att betona tydligheten och struktur eller om du menar att han inte riktigt vet varför det är viktigt? Jag vet inte heller vad det är du menar att han positionerar sig mot i artikeln? Och all den ilska och aggression som kommit fram i debatten förvirrar mig, du får gärna förklara hur du menar med den sista kommentaren också, om du vill?

  3. ”Mycket talar för att en viktig anledning till både de sviktande svenska resultaten och de ökande skillnaderna är att svenska elever i stor utsträckning lämnas ensamma i sitt arbete. En strävan från tongivande politiker och pedagoger att komma bort från katederundervisningen innebar krav på mer självständigt arbete från elevernas sida och mindre strukturerad undervisning.”

    Lämnas ensamma i sitt arbete? Det låter definitivt i mina öron som att herr B utgår ifrån att eleverna lämnas vind för våg. Mer självständigt arbete behöver inte automatiskt betyda mindre strukturerat sådant.

    ”Det är lätt att förstå att denna förändrade lärarroll kan fungera olika för olika elever. Om eleven ska ta mer eget ansvar för planering och kunskapsinhämtning kommer detta naturligtvis att gynna elever som är mogna att ta ett stort eget ansvar, eller har föräldrar som engagerar sig och pushar eleverna. Den aktiva skolan, den aktiva läraren, har ju i grunden en kompensatorisk roll, att jämna ut skillnader som finns mellan elever med olika förutsättningar.”

    Återigen, är det inte okej att låta eleverna ta ansvar? Är det automatiskt så att lärare struntar i eleverna när de ansvarar för planering och kunskapsinhämtning? Måste alternativet vara att alla gör samma sak samtidigt?

    ”Genom att undervisa, instruera och vara lärare kan lärarkåren vända skolans negativa trend.”

    Underförstått, lärarna undervisar inte nu. Vilket skulle kunna tolkas som att lärarna fått för mycket andra uppgifter och inte hinner satsa på undervisningen, men min tolkning kan inte bli någon annan än den att lärarna enligt Björklund inte är kompetenta nog att förstå det han gör.

    • Jag ser något helt annat i de citat du lyfter fram. Det finns elever som lämnas vind för våg i skolan, ibland i enstaka ämnen, ibland i flera. Det är ett problem. Oavsett om det är vanligt eller undantag så är det ett problem. Individuellt för det drabbade eleverna, kollektivt för samhället. Jag måste säga att jag är väldigt glad att vi har en utbildningsminister som faktiskt säger detta högt. Jag ser inte heller att någon skuld läggs på lärarna i detta (jisses, nu har jag också börjat prata i termer av skuld och inte skuld!!!! Hjälp! Jag omformulerar mig:) Jag ser inte heller att något ansvar för denne trend läggs på lärare, utan uppfattar formuleringen ‘ledande politiker och pedagoger’ som att han lyfter fram det faktum att detta var något lärarnas ålades att göra, från politikerhåll och från skolledarhåll. Jag kan ha fel, men det är vad jag hör i hans ord.

      Jag ser inte heller att han säger att det skulle vara fel att låta elevena ta ansvar. För mig tycks Björklund säga att olika elever har olika behov, och att genom att köra en linje genomgående så lämnar man vissa elever dinglande. Och det är dumt.

      Jag ser inte heller det underförstådda budskapet du ser, jag ser istället kritik mot, som du också antyder att du möjligen skulle kunna se, urvattnandet av lärarrollen, och möjligen också ett uppmuntrande tillrop till lärarna.

      Det är intressant hur olika man kan läsa samma text.

      • Vi tolkar in olika saker och jag kanske är barnslig här, men jag kan inte se annat än ogenomtänkt kritik mot lärarna i första hand trots att vi inte kan påverka allt.

        • Jag lägger ingen som helst värdering i din tolkning, jag har bara så svårt att se det du och många andra ser i artikeln, fast jag försöker. Och det är lite synd, för jag vill verkligen förstå.

  4. Jag ser en utbildningsminister och hans stab som vill väcka debatt inför den kommande nya skolförordningen och väljer att göra det genom att provocera. De väljer medvetet att använda sig av begreppet katederundervisning för att de vet att lärare överlag inte klarar av det begreppet och de negativa bilder av undervisning och elevsyn som lever däri.

    I debatten runtomkring ser jag föräldrar som inte har (skaffat sig?) tillräcklig insyn i sina barns skolsituation och som tror på den polariserade mediebild av den svenska skolan som kablas ut genom Klass 9A och mängder av artiklar, reportage och debattinlägg i tv och tidningar.

    Jag ser lärare som anser att attack är bästa försvar och som inte vill se på sin undervisning med nya glasögon eller med ett utifrånperspektiv.

    Sedan ser jag en mängd lärare och andra skolintresserade som försöker förstå vad Björklund egentligen menar med katederundervisning och om det faktiskt är möjligt att dra ett likhetstecken mellan katederundervisning och lärarledd undervisning. Man funderar över om katederundervisning ska ta död på individualiseringen, kreativiteten och interaktionen i de svenska klassrummen. Ska vi tillbaka till föreläsningslektionerna där eleverna korvstoppas med faktakunskaper som de senare ska rabbla upp i prov?

    Det ligger så mycket värdeladdning i begreppet katederundervisning och hur man än vrider och vänder på det så har vi alla olika tolkningar av det. Men reaktioner väcker det och det var antagligen det som var syftet.

    Förövrigt tycker jag också att det var extra kul med Björklunds debattartikel samma helg som Reinflet får sitta och lyssna på Sir Ken Robinson på Skavlan. Du kanske inte såg det, Morrica? Jag vet ju att du och tv har ett sporadiskt förhållande 😉

      • @Anna Kaya Mycket snyggt, det borde han överväga att plocka upp.

        Jag ser det faktiskt just nu, SVTplay ftw, Återkommer med kommentar om den saken.

        Tack för att du delade vad du ser med mig, det låter rimligt och jag kan också se det.

        • Jag ser också en uppgivenhet och en förståelse för vad Björklund egentligen menar. Jag vill inte undervisa i en skola där jag ska förpassas till katedern med ett gäng uttråkade elever framför mig och det är de bilder jag får i skallen då någon hyllar katederundervisning och säger att vi ska gå tillbaka till den undervisning som fanns före 1968.

          Lärarledd undervisning ska vi definitivt ha och är det vad Björklund menar borde han skriva det istället för att försöka provocera (?) med att skriva katederundervisning.

          Samtidigt har han ju lyckats, det skapade debatt. Låt oss nu göra något konstruktivt med det genom att beskriva den klassrumssituation vi vill ha.

        • Det är long overdue (ber om ursäkt för svengelskan, klockan börjar bli mycket efter en lång helg, jag tappar lite svenska ibland när det händer), vi måste sätta ord på saker och ting för att kunna beskriva dem för politiker och andra människor utanför vår vardagsverklighet.

  5. Jag upplever artikelns budskap precis som du och ser någon slags godtrogen förhoppning om att vi lärare skulle få mycket tid per elev men det kommer aldrig inträffa. Med krav på ledarskap får de lärare som vill ta ansvar en hjälp med att lyckas möta många elever.

  6. Pingback: Knappast utmärkt Fjelkner

Hur tänker du kring detta?