Mattespråk

Jag har funnit mig i allt fler sammanhang det senaste året där språkets betydelse i matematiken faktiskt på allvar talats om. Det är uppfriskande att höra pedagoger diskutera, innerligt och på allvar, huruvida det verkligen gör matematiken lättare för inlärare att använda ett tillrättalagt språk där begrepp som ‘addera’ och ‘dividera’ ersätts med ‘plussa’ och ‘dela’, eller om det snarare sätter en yttre gräns för inlärarens matematiska utveckling, en gräns hen blir tvungen lägga massor av energi på att lära om för att kunna passera. Det är glädjande att tillsammans reflektera över vilka fällor som kan döljas i en illa formulerad fråga. Det är enormt utvecklande att tillsammans tänka igenom vanliga metaforer vi använder för att konkretisera abstrakta moment, och hur vi kan formulera oss tydligare.

I går pratade vi t ex om den vanliga bilden av en termometer som illustration av negativa tal, och vi reflekterade bland annat över skillnaden mellan att säga:

Tänk dig en termometer, där de röda siffrorna är plus och de blå är minus

och att säga:

Negativa tal används till exempel för att ange temperaturer som är lägre än noll. På analoga termometrar illustreras detta ofta med olika färg: röda siffror för plusgrader, som anges med positiva tal, och blå för minusgrader, som anges med negativa tal.

Det kan tyckas som att det är ungefär samma sak, och framförallt som att den första borde vara enklare, men är det inte en bedräglig förenkling?

Bilden termometer är ännu användbar och tydlig, även om allt fler bara möter digitala termometrar (vilket är en förvirring för sig), men skillnaden mellan att konkretisera och samtidigt simplifiera språket, och att konkretisera genom att exemplifiera ett användningsområde och samtidigt ge inläraren stöttning i användandet och förståelsen av de korrekta uttrycken, med allt vad det innebär av ledtrådar och nycklar till matematiskt tänkande har betydelse.

Hur tänker ni i frågan om språkets betydelse i matematiken?

Artonde luckan i Morricas #adventskalender

och såhär i de sista skälvnade ögonblicken innan höstterminen är slut, när många studenter, kursdeltagare och elever lever i ångesten över sluttentor, över resultat, poäng som måste komma in för att… så vill jag med hjälp av ljuvliga Dawn French påminna om att det är i sin ordning att misslyckas ibland. Det är helt ok att göra ett nytt försök. Och ännu ett efter det.

Sextonde luckan i Morricas #adventskalender

Det är ofta såhär års de där pliktjulklapparna börjar skapa lätt panik. Jobbarkompisen, mosters nye man, fasters nya hustru, kusinens nye… Eller var det gamle?

Ett enkelt litet tips som gör skillnad i världen:

Tionde luckan i Morricas #adventskalender

Från Finland fortsätter vi söderut, till Polen. Vårt sydliga grannland som vi har så långa och intrikata band till, som i mångt och mycket är så lika oss (och vi dem, såklart, sånt går ju alltid åt båda håll) och samtidigt så annorlunda:

Sjunde luckan i Morricas #adventskalender

Använd den väl, står det i kortet han får, och i nästa scen gör han precis det – han använder den för att komma in i de delar av biblioteket som hitintills varit oåtkomliga för honom. Jag tar av min hatt för J.K. Rowlings eleganta sätt att understryka, även mitt i det uppsluppna julfirandet, bildningens och kunskapens betydelse.

On the road again #IND14

Internetdagarna i Stockholm, here I come

Vår!

Den besvärliga vårterminen, sönderhackad av en ruskig massa små lov, fylld av måsten och pollen, är nu färdigplanerad, tweakad och anpassad efter gruppernas respektive nivåer och behov.

Så här ser den ut:

Vad tror ni om det?