Merry Christmas everyone!
I dag är det, kanske inte riktigt överallt men på många skolor, bland annat hos oss på Hvilan, dagen före skolavslutningen. Har snöflingorna börjat sin dans över landet ännu? Har de kanske rent av dansat så intensivt att vi mer irriterar oss på snöröjningen än gläds vid det här laget?
Det är den sextonde december i dag. Antingen vet ni vad det betyder, eller så är ni av fullständigt obegripliga orsaker inte Star Wars-fans.
May the Force be with you.
Det är många som sätter upp julkrubbor såhär års, berättelsen om de fulla värdshusen och det unga, gravida paret hänvisade till ett stall återberättas gång på gång, på olika sätt. I många fall avslutas berättelsen när barnet fötts, herdarna uppvaktat, de vise männen lämnat sina gåvor. Men berättelsen har en fortsättning. Herodes skickar ut sina soldater över landet för att dräpa alla småpojkar, och den unga familjen flyr i natten.
I dessa tider kommer många och knackar på vår dörr och frågar om vi har en bädd över. De som kommer till oss i dag har redan stött på soldaterna, de har lämnat tryggheten bakom sig och flyr från blodbadet.
Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia:Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer (Matt 2:17-18)
Går allt som planerat sitter jag just nu framför TVn och ser underbare GayTenor med kör lussa för oss alla. Vänligen ring mig inte för att kolla om jag verkligen gör det, men vet att det är min ambition.
Realtidsuppdatering: Jadå, visst såg och hörde jag honom, magnifik, innerlig, mjuk och intensiv som alltid på scenen.
Folkhögskolan Hvilan, Sveriges äldsta folkhögskola, har varit en skola sen 1868. Det är inte förvånande att vi på en så gammal skola har gott om gamla traditioner, och i dag är det dags för ännu en: de traditionella julsångerna för avgångsklasserna i Gröna Salen. Det brukar följa ungefär samma mönster, i början blyghet men så, efter ett par bekanta sånger, sjunger alla för full hals, nyckelknippor kommer fram och illustrerar bjällerkransar, folk står upp för att kunna ta de riktigt utmanande tonerna.
Underbart!
Hemma, det är där hjärtat har sin hemvist. När barnen vuxit upp och flyttat ut upptäcker man snabbt att det där hjärtat, det har förmågan att befinna sig i sin hemvist på flera olika ställen i världen, samtidigt. Tyvärr är kroppen trögare (ännu så länge, men vetenskapen går ju framåt) men denna jul kommer den att tillbringa julen i det hjärtats hemvist som befinner sig på en annan kontinent. Jag längtar!
Maten är en viktig del av julen, men julskinka är inte alltid ett självklart alternativ.
Lyckligtvis finns det ju gott om goda alternativ som ger gott hopp om ett liv efter julen, även för grisen.
Det är inte självklart vad det är som pågår, det vet ni, inte sant? Vi är många som känner oss aningen förvirrade
Så är det ännu en gång december, och traditionsenligt öppnar vi den första luckan i kalendern. Det är kallt ute såhär års, det är mörkt en stor del av dygnet, och vi vet alla att det inte bara var den julnatten för drygt 2000 år sedan unga människor desperat sökte lite värme och trygghet.
You're no different to me 