Morricas adventskalender, lucka 16

Det är den sextonde december i dag. Antingen vet ni vad det betyder, eller så är ni av fullständigt obegripliga orsaker inte Star Wars-fans.

 

 

May the Force be with you.

Morricas #julkalender lucka 22

Bara ett par dagar kvar nu, bara ett par luckor kvar. Många olika traditioner högtidlighålls, tvångsgenomlevs, förkastas, förändras, glöms, formas om, uppstår och förändras. Somliga firar med hull och hår, andra inte alls. Somliga upplever en tid så fylld av måsten, borden och hinner inte att galenskapen knackar på dörren med en säck fylld av vansinne över axeln, andra upplever en period av lugn, sällhet, avslappning och frid. Allt däremellan, och en hel del därutöver, är lika vanligt och normalt det.

Så fira som du vill fira, fira om du vill fira.

Här är ett förslag:

 

24 år i dag

Det är i dag exakt tjugofyra år sedan. Där och då, vid norrbottenskusten, var det tidig vår. Knoppar svällde, men mycket lite hade slagit ut ännu. Solen sken, himlen var blå och vinden varm och försommarlen, och under dagen blev träden utanför Piteå BB allt grönare.

I dag är det fullt ut sommar i Skåne, fruktträd blommar, det är grönt, de första prästkragarna har slagit ut och varje dag är varmare än den förra.

Grattis på födelsedagen, sonen min!

Burn’s Night

Med anledning av att i dag är i dag:

.

Glad domedagsafton

Det är den 20 december en liten stund till, och därmed aftonen före dagen då världen enligt vissa tolkningar av det faktum att de delar av Maya-indianernas kalendrar som återfunnits tycks ta slut i morgon går under, så jag vill passa på tillfället att önska er en glad domedagsafton.

Jag avråder dock från att dra för stora växlar på den förestående omvälvningen. Det kan hända att det händer något, men det kan också hända att det inte händer något, och man precis som vanligt är tvungen att hantera konsekvenserna av sina handlingar även den tjugoandra december, och alla dagar därefter också.

.

Don’t Panic!

Det är den 25 maj i dag, den internationella handduksdagen. Betydelsen av en handduk kan inte underskattas, och i the Hitchhiker’s Guide to the Galaxy lär vi oss följande:

A towel, it says, is about the most massively useful thing an interstellar hitchhiker can have. Partly it has great practical value. You can wrap it around you for warmth as you bound across the cold moons of Jaglan Beta; you can lie on it on the brilliant marble-sanded beaches of Santraginus V, inhaling the heady sea vapours; you can sleep under it beneath the stars which shine so redly on the desert world of Kakrafoon; use it to sail a miniraft down the slow heavy River Moth; wet it for use in hand-to-hand-combat; wrap it round your head to ward off noxious fumes or avoid the gaze of the Ravenous Bugblatter Beast of Traal (such a mind-bogglingly stupid animal, it assumes that if you can’t see it, it can’t see you); you can wave your towel in emergencies as a distress signal, and of course dry yourself off with it if it still seems to be clean enough.

Happy Towel Day!

Jultema

Runt om i bloggosfären snurrar diverse julteman igång just nu, julkalendrar och julpyntade bloggar minner om årstiden. Jag har varken tid, lust eller minne nog för att göra något liknande, men imponeras av den som har, och tänker att lite länkkärlek kan vara mitt bidrag. En och annan julig film ska jag nog kunna visa därtill:

.

Happy Halloween

.

.

 

Upprop!

I dag börjar det nya året – skolan väcks till liv igen!

Snart står jag där i Gröna Salen – visst är det ett vackert namn vår aula har? – och ser på alla som sitter i rummet, somliga nervösa, somliga ivriga, en och annan förmodligen i det närmaste livrädd. Det behövs inte, vi är inte alls farliga, men det är inte så lätt att veta så där på förhand. Rektor håller tal och välkomnar alla, han sjunger, vi sjunger, alla sjunger.

Vi som jobbar på skolan ropar upp oss själva, en efter en, talar om vad vi heter och vad vi jobbar med. När man kommer helt ny på en skola kan det vara skönt att genast få veta vem som svarar i telefon när man ringer, vem som är vaktmästare och vad den man handlar sin lunch av heter. Eleverna ropas upp av rektor, och välkomnas in i gemenskapen med sina namn innan klasserna går och börjar lära känna varandra.

Just nu sitter jag på bussen på vägen till skolan (jag har fuskat lite och skrev egentligen det här inlägget i går kväll eftersom jag är så ohyggligt morgontrött) och ser fram mot att stå där, hälsa på dem jag känner sen innan och fundera över vilka de jag inte känner ännu är, medan de kanske funderar över vem jag är. Har jag riktig tur sitter kanske en eller annan elev på bussen och jag får chansen att hälsa på dem lite i förväg, rent utav.

Vi får se. Jag berättar mer i eftermiddag.

.

Detta är faktiskt vår rektor, en av de bästa jag någonsin mött, och fullständigt genommusikalisk därtill.

Nyårshelg!

Fyra dagar har jag varit offline, och kommer tillbaka för att konstatera att börser dalar över hela världen, att Reinfeldt tycks ha uttalat något som kan ge intrycket av att han faktiskt tror att Sveriges ekonomi inte direkt har något med resten av världens ekonomi att göra, att England skakas i upplopp men också att där bjuds på en väldig massa te och man tillsammans städar upp efter skalven, samt att Björklund uttalat sig om att skolan är prioriterad och att det ska satsas på lärare.

Nej, jag har ju inte suttit under en stubbe dessa fyra dagar, utan följt nyheterna och Twitter på telefonen, men inte så mycket mer. Nu är jag tillbaka på nätet, ägnar mig åter åt att lämna spår efter mig, och har galet mycket att göra denna sista helg innan det nya året. På måndag åker vi iväg på äventyrligheter och på torsdag har vi upprop. Jag kommer att vara komplett osocial och eventuellt ruskigt kort i tonen under dessa tre dagar.

.