Att köpa och att sälja

Det finns två sätt att göra affärer, skriver Seth Godin.

Somliga saker, som vattenflaskor, flygbiljetter och tuggummi, köps. Varorna görs tillgängliga, och så inväntar man tålmodigt att köparen kommer och bestämmer sig för att köpa.

Andra saker, som bilar, annonsplatser i veckotidningar och livförsäkringar säljs. Finns ingen försäljare på plats, om ingen marknadsför produkten eller varorna, händer ingenting alls.

Jag är alldeles säker på att det inte bara är begrepp som entreprenörskap och entreprenöriellt lärande som får mig att genast associera Godins reflektion till skolan, trots att de naturligtvis också spelar in. Det som främst dök upp i mitt sinne var retoriken som likställer eleven med en kund. Och jag funderar – om eleven är kund, vilken roll har läraren?

Blir läraren butiksbiträdet vars uppgift är att fylla på hyllorna, ställa upp varorna lockande och sedan hoppas att något faller kunden i smaken? Eller är läraren säljaren, som med ett förtroendeingivande patos skall pitcha kunskapen och övertyga kunden om att just denna kunskap är den som skulle passa kunden precis bäst, väl medveten om att en nöjd kund återvänder?

Jag vet inte, ingen av rollerna verkar riktigt passa in i sammanhanget, tycker jag. Fattas det inte en och annan tämligen betydelsefull aspekt för att metaforen skall fungera, eller är det jag som inte ser dessa aspekter?

15 tankar om “Att köpa och att sälja

  1. För mig är elevinflytandet den helt avgörande aspekten för eventuell entreprenörialitet (jag kan inte låta bli att skriva det ordet).

    Då måste läraren också skiljas från föreställningen att vara den som motiverar eleven. Bilhandlaren som förför kunder går inte att kombinera med tanken på ett värdigt möte mellan individer. Där går min gräns.

    Ibland njuter jag av att bli förförd. Men u skolan vill jag hellre bevara en fernissa av integritet.

    Därför är det också svårt att kombinera den här formen av deltagarinflytande med fasta examinationsformer (sidantal och radavstånd). Vad har ni lärt er? Hur vill ni visa det?

    • Elevinflytande är ett väldigt tjusigt ord, som blir iskallt ekande ihåligt om det t ex innebär att läraren abdikerar och överlämnar ansvaret för såväl form som innehåll på eleverna. Lika iskallt blir det när det visar sig handla om tom retorik, att uttrycket används för att det skall användas men egentligen inte innehåller just något.

      • Men dina exempel innebär inte att ordet blir oanvändbart? Min bild av folkhögskolor är att inflytandet är viktigt och att man som lärare får stå ut med en och annan dikeskörning.

        • Mina exempel illustrerar hur lätt det är att hålla upp stora tjusiga ord som kulisser för att dölja ett tjusigt just ingenting där bakom. Din fråga illustrerar en mycket viktig poäng i frågan:

          När vi pratar om folkhögskolor i sammanhanget är det absolut avgörande att hålla i minnet att våra deltagare är myndiga, de är ofta vuxna, har röstat, har jobbat ett par år, många har barn och familj. De befinner sig på en helt annan plats i livet än en femtonåring som står inför glättade broshyrer och festliga värvarpartyn i en gymnasievalsprocess, eller en tolvåring som förväntas ta ansvar för sin egen inlärning i ett komplext ämne som ‘den demokratiska processen’ eller vad det nu kan vara. Att lägga det vuxenansvar vi kan lägga på våra vuxna deltagare på människor så unga att de inte ens kommit in i puberteten vore ren lättja från skolans sida.

  2. Mats, när elever har drömmar och visioner ska läraren inte ställa sig i vägen och det är viktigt att man diskuterar och bestämmer tillsammans med sina elever både hur man ska arbeta och hur de ska visa vad de lärt sig. Men visst sjutton är det lärarens jobb att sälja sin bil. Mina elever är mellan 13-16 år. Men läraransvaret är livslångt. All elevdemokrati måste därför vägas mot vad eleverna kommer att tänka när de ser tillbaka på högstadiet. Kommer de att vara nöjda med studietakt, inflytande, upplägg då?

  3. Ett litet citat från vad jag skrev hos Helena:

    ”Klockrent! Jag arbetar själv med tre sjuor, där arbetslaget styrs delvis av ett projekt (som påbörjades i sexan och ska fortsätta till slutet av nian) som bygger på entreprenöriellt lärande. Sedan förra året fick vi reda på att vi hade ”äran” av vara del av detta ”ovanliga” projekt. Under fyra år har vi forskare som följer våra tre klasser för att utvärdera hur det fungerar med entreprenöriellt lärande, hela kommunen är med på noterna. Alla eleverna i dessa tre klasser har fått egna datorer osv.

    Poängen är att eleverna ska på ett tidigt stadium komma i kontakt med arbetslivet, för att få en förståelse för ”verkligheten”. Ofta får vi höra att eleverna sällan har en uppfattning hur det fungerar i arbetslivet, får ingen kontakt med det förrän de slutat högskolan osv. Därför har projektet kontakt med ett stort nätverk av olika företag och organisationer. Våra klasser har regelbundet bjudits in för att besöka dessa företag parallellt med att vi har bjudit in dem på frukostmöten, där 75 elever får lyssna på hur dessa ”entreprenörer” har lyckats i livet.

    Så långt inget fel förmodar jag. Men vad som skrämmer mig är att majoriteten av dessa gäster och företag inte har något med akademiska studier att göra. Vi får bilden av egenföretagare som har lyckats, att de har inte behövt teoretiska ämneskunskaper i samma utsträckning.

    Projektledaren menar på att akademiska studier inte är för alla, och att vi måste fånga upp ”de andra” som inte fortsätter i högskolan eller även efter grundskolan. Det kan jag ha förståelse för, men att införliva den inställningen redan från sexan verkar skrämmande och påminner om en självuppfyllande profetia. Enligt min åsikt idiotförklarar man eleverna redan från början, om man inte tror att de kan förändras under de sista 3-4 åren i grundskolan. Jag drar det säkert lite för långt i min skildring, men enbart för att försöka få igenom min poäng.

    Mitt arbetslag har haft stora svårigheter med att införliva detta nya entreprenörsprojekt i undervisningen, men får konstant press från projektansvarige, då denna menar på att politikerna och företagen vill se resultat. Detta klickar inte väl med lärarna, då de är av uppfattningen att det är elvevarnas bästa som ska komma först, och inte politikernas och företagens intresse.

    Personligen anser jag att det är de teoretiska ämnena som måste ligga i fokus, även om alla ämnen och arbetskategorier är gynnsamma för samhället. Tittar vi på världen idag så anser jag att den är i behov av framtida vuxna som både uppmärksammar problematiken och är kritiska, analyserar och reflekterar”.

    • Alltså, detta med att vi bjuder in olika ”entreprenörer” som ska tjusa eleverna är lite skrämmande anser jag. Det handlar ju om att sälja, vilken arbetsplats som är bäst. Jag tror att det kan få dåliga följder för de elever som inte känner sig motiverade. ”Aha, ett snabbt sätt att tjäna pengar, slippa studera vidare” osv. Nu är jag lite enkelspårig, men jag ser en relevant fara.

      • Den faran du beskriver, Jesper, den ser jag också. I en värld där allt färre legala vägar finns att gå för den som saknar gymnasieutbildning och knappt ens någon för den som inte har grundskoleutbildning är det hjärtlöst och grymt mot eleverna att slå blå dunster i ögonen på dem och låtsas att det här med skolan, det är inte så noga.

        • Det var ett fåtal akademiker som bjöds in. En av dem var en läkare med ett eget företag. Han hade arbetat en hel del i Afrika, något humanitärt tror jag, något som är positivt. Det hade uppenbarligen varit lönsamt, för han var en mångmiljonär, som kom till skolan med en jätte dyr bil osv. Så visst, eleverna lyssnade ideligen på honom, var djupt imponerade, men jag tror inte det var hans humanitära insats som imponerade på dem. Det var pengarna och bilen.

        • De är unga, pengar och bilar imponerar. Tids nog mognar de och fler perspektiv tonar fram för dem. Men med sina pengar och sin fina bil stod han där och visade att utbildning kan ge detta, precis detta som imponerar. Det är strålande, det är något vi inte är bortskämda med i skolan i dag.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s