Jag beklagar. Vi har varit vänner i många herrans år, och trots ditt många gånger, uppriktigt talat, jävla sätt har jag funnits här för dig. Det beror på miljöaspekten och fram till nyligen på grund av ombordpersonalens professionalitet och servicekänsla.
Men det finns en gräns, SJ, och den har du nått nu. Vår relation är framgent enbart av professionell art, och att den skärvan består beror på miljöaspekten. Jag har gjort allt vad jag kan, men du lyssnar inte utan tror dig kunna charma dig ur vilket uppförande som helst.
Torvald Svahn på SJ:s pressjour beklagar det som har hänt.
Hur kan man avvisa ett ensamt barn på det här sättet?
– Ja, det är en bra fråga. Det är naturligtvis fel.Torvald Svahn berättar att tågpersonalen byttes ut i Hallsberg. När tåget kom till Alingsås ska elvaåringens storasyster ha kontaktat den nya personalen som hjälpte henne att larma polis.
– Alla som åker med våra tåg ska självklart ha biljett. Men man får inte avvisa en minderårig, utan att se vem det är som har hand om barnet. Jag kan bara beklaga personalen har varit övernitisk, säger Torvald Svahn.
Så här gör man inte, SJ. Man dumpar inte barn rätt ut i ingenting på det viset. Det räcker inte med att låta en pressansvarig tjänsteman ”beklaga”, du måste helt enkelt upphöra med dina evinnerliga ursäkter, skärpa dig och en gång för alla lära dig att du är till för kunden, kunden är inte till för dig.
Det här är inte anständigt uppförande, SJ.
Anne-Marie Körling och Hannastacia skriver också om detta.
You're no different to me 
Pingback: Jag skulle kunna säga något själv… | Hi,
Detta är den totala marknadsanpassningen! Talet om kunden i centrum kommer alltid i kläm gång på gång eftersom kunden inte är i centrum.
Marknadens överordnade hyckleri!
Eftersom kunderna ju hellre väljer att anlita och promota ett företag som skiter i dem och deras behov än väljer ett företag som levererar önskad tjänst eller vara till det pris kunden är villig att betala? Nej, Bertil, jag tror jag missförstår dig.
Det gör du, Morrica.
Om detta nu hade varit ett privat företag, hur hade det varit bättre för flickan? > Att hon valt ett annat företag nästa gång där konduktören inte avvisade henne?
Vad har ägandeformen med saken att göra?
SJ, SJ gamla käre vän, var det inte det Stefan Demert sjöng en gång. Har för mig att jag hade ett FB-inlägg med sången förra året.
Är detta din officella skilsmässohandling?
Vi har inte haft den sortens relation, jag och SJ, det har handlat om en lång och trogen vänskap som nu, tyvärr, kallnat, stelnat och dött. Det enda som återstår är den distanserade, formella affärsrelationen.
Det jag inte förstår är varför inte syrran lämnade 11-åringen biljetten när hon gick på toa. En 11-åring torde väl vara mogen att hålla i sin biljett i några minuter. Nä, det känns som att de enda som handlat rätt i denna soppa är 11-åringen själv och Gabrielle, kvinnan som tog hand om henne över natten.
Kanske hade de biljetterna på systerns mobil? Det är rätt vanligt idag att man har.
Vad gäller kvinnan som tog hand om henne över natten. så förbryllas jag över hur hon argumenterar kring att inte prata med polisen. Slog det henne aldrig att flickebarnet inte var en övergiven hundvalp, utan sannolikt hade anhöriga någonstans som oroade sig?
Har nu läst på och tydligen glömde konduktören att skriva ut en biljett till 11-åringen trots att systern bad om det. Så syrran har gjort helt rätt. Jag hade nog i situationen gått direkt till polisstationen och förklarat läget.
Ja, det hade nog varit lämpligt, men hade ju gjort hennes hjältegloria mindre… Hon menade väl, det är jag helt säker på, och flickebarnet uppskattade det alla gånger, men den arma systern måste ha varit ifrån sig av oro! Ibland bör man tänka ett steg till.
Människor klarar bara av en hjälte och ett offer på en gång!