Rättvisa eller rättvisande betyg?

Som många andra läser jag GPs artikel om skillnader i hur Nationella Prov bedöms på olika skolor och av olika lärare.

 I nästan hälften av de insamlade proven från 62 gymnasier åren 2009 och 2010 satte de omrättande lärarna ett annat betyg, i huvudsak ett eller flera betygssteg lägre, än ursprungsrättaren.

Mest anmärkningsvärt är att Skolinspektionens lärare för var nionde elev satte betyget IG i fall där berörda skolors egna lärare hade bedömt provet vara värt ett MVG.

Och det är ju bekymmersamt i och för sig, men uppriktigt talat, har vi inte anat det? Det har olika orsaker – lärare som vill sina elever väl och i missriktad välvilja ”snällrättar”, delar av eller rent av hela prov är mindre väl utformade, rättningsmallarna är otydliga, föräldrar sätter press på rättande lärare, huvudman vill höja skolans betygssnitt och sätter press på rättande lärare… och det finns fler varianter.

Men det som fångar min uppmärksamhet i artikeln är en formulering i början av artikeln. Ja, själva inledningsmeningen, faktiskt:

Hur rättvisa är betygen?

Och jag frågar mig, och er om ni vill fundera med mig kring saken, om det är rätt fråga att ställa i sammanhanget? Borde man inte istället fråga sig:

Hur rättvisande är betygen?

Går det att titta på betyget och läsa av i betygskriterierna vilka kunskaper den betygssatte visat upp, eller ger betygen snarare en indikation om vilket betygsgenomsnitt skolan önskade visa upp, hur mycket betygssättaren tyckte om den betygssatte eller hur inflytelserik den betygssattes föräldrar är i den aktuella kommunen?

Rättvisa betyg är betyg satta på samma villkor – om alla finge ”snällbedömningar” och ett eller två betygssteg över sina faktiska kunskaper av välmenande lärare vore det rättvist. Om allas betyg höjdes ett steg för att polera det genomsnitt skolan visar upp vore det också rättvist. Inte rättvisande, men rättvist. Lika fel, och lika vilseledande för alla.

Och vem i hela friden skulle tjäna på det?

Uppdatering: Christermagister, Fredrikbloggen, Ordklyverier, Helena von Schantz, SVD, SVD, DN, Expressen, LR tar också upp frågan.