I SVD läser vi om en safaritur som inte helt uppskattas av alla:
En lördag i slutet av januari planerar förbundet ”Allt åt alla” en busstur till villakvarteren i Solsidan för en ”överklassafari”. Resan innehåller en ”promenad runt i det idylliska rikemansgettot”, informtion om ”hur överklassen bor” och vilka som är personerna bakom lyxvillorna, det rapporterar Nacka Värmdö Posten.
Jag har i olika perioder i mitt liv bott i just den slags områden där rundturer med storögda turister och käcka guider drar fram. Det är inte helt lätt att se autentisk ut vid alla tillfällen, och det känns ibland sådär att möta deras blickar och känna deras besvikelse över hur vanlig och otidstypisk man ser ut. Jag förstår att innevånarna i dessa områden känner sig lite skeptiska till utsikten att beglos ungefär lika diskret som älgarna på Skansen beglos.
Att polisanmäla arrangemanget förtydligade att detta är något man får lära sig leva med, läser vi i Nacka Värmdö Posten:
– Det står var och en fritt att anordna sådant här, säger Ulla Krogh från Nackapolisen.
Liknande bussturer har anordnats på annat håll tidigare, bland annat i välmående områden i Göteborg och i Malmö.
Kanske borde de i stället för att polisanmäla fundera på var de lämpligen skulle kunna placera en kaffeservering med hembakta småkakor? Jag tror det skulle bli en uppskattad avslutning på rundturen.
You're no different to me 
Det sorgliga i det hela är att samhället gjort det möjligt att anordna sådana här resor till det okända.
Det är inte sorgligt, det är folkbildande – såväl för de besökande som för de besökta.
Leka med ord gör inte verkligheten annorlunda.
Att sätta ord på olika perspektiv gör fler aspekter av situationen synliga.
Att sätta ord på olika aspekter gör fler perspektiv av situationen synliga. Vilka då?
De aspekter som beskrivs i ord blir vi uppmärksamma på, och det i sin tur leder till att vi uppmärksammar andra aspekter som vi får syn på när vi sätter de beskrivna aspekterna i relation till de aspekter som redan var synliga.
Det var ju kul.
As posted on my Google+ account
Mmmm food for thought. Tänk om man går på en ”ghettosafari” på Stockholms hinterlands. Skulle det oxå blir polisanmäld ? Hoppas jag
maharajmeister
Läste jag inte om något liknande i någon av Stockholms mer beryktade förorter? Hmm, jag ska se om jag hittar länken.
Själv är jag uppväxt på Rosengård, en Safaritur där hade nog inte uppskattas från något håll. Jag kommer ihåg när jag gick på Rosengårdsfolkhögskola, vi besökte ett hem för alkolister som låg i Rosengård. Vi hade med oss en finsk kille, han hade ytterst blont hår. När ett par barn fick syn på honom blev de glatt överraskade och började gorma ”titta titta, en svenne”. Uppenbarligen hade de inte sett en ”sådan” i området på ett bra tag 😉 Undrar vem det var som egentligen var på safari i den situationen?
Ack, jag biter mig i knogarna för att inte berätta om reaktionerna när jag talade om för mina medkonferensare att jag ämnade knalla ner till busshållplatsen för att åka hem efter en konferens i en lokal i just Rosengårds centrum. Jag nöjer mig med att säga att deras omtanke var rörande, samt att bussresan var ungefär lika odramatisk som vilken genomsnittlig bussresa som helst. Dvs det knakade och gnisslade om bussen och fanns för få sittplatser, men vi kom dit vi skulle så småningom.
De allra flesta som bor i Rosengård är ju ungefär lika exotiska som en ordinär medelsvensson, även om de klär sig på andra sätt så vill de ungefär detsamma som de flesta vill – leva sina liv, se sina barn växa upp och få bra liv, titta lite på tv, umgås med vänner, jobba. Det utgör ingen särskilt spännande safari, men att upptäcka att andra är ungefär som en själv har sitt värde det också.
Jag vill gärna tro att lärare är per definition immuna mot stereotypisering och fördomar, likväl är så inte fallet. Det är en skrämmande värld vi lever i då de som ska lära våra barn sunda värderingar själv är delaktiga i dekadensen. Likväl är lärare ochså medlemmar av den mänskliga populationen, varken bättre eller sämre än någon annan.
Vad tråkig och bitter jag blev nu.
Man blir det ibland. Själv kämpar Morrica Macabre hårt i afton för att inte kläcka ur sig saker som ‘det som avgör om en lärare är god eller inte är såsen’, så du är långt ifrån värst.
Ingen är immun mot stereotypisering och fördomar. De är en del av det som gör oss mänskliga. Det bästa man kan hoppas på är att vara så öppen att man låter skärvorna ligga och går vidare när en av ens fördomar krossas, tror jag.
Eftersom du var inne på spåret, är här en uppdatering 🙂 http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14285457.ab
Jo, jag såg det. Ett intressant perspektiv. Äggkastning hade jag inte väntat mig, faktiskt.