Under höstterminen följde jag IDOL, nu under vårterminen siktar jag på att följa ett program av annan karaktär:
I morgon är det dags för del 2 av den brittiska serien Den övervakade skolan och jag förvånas över hur tyst det är om serien i såväl svensk media som på bloggar och sociala media. En och annan försiktig fråga om hur andra ställer sig har jag sett, ett fåtal reaktioner på Passmores Academys sätt att arbeta med disciplin, men det är allt.
Det brittiska skolsystemet har lyfts så ofta som avskräckande exempel i debatten att tystnaden nu känns nästan bedövande. Kanske är det lugnet före stormen, kanske har jag valt ett program som få är intresserade av att följa, kanske har viss mättnad uppnåtts i skoldebatten för ögonblicket, kanske känns det brittiska skolsystemet trots allt för främmande för att man ska se programmet som relevant?
Eller så pågår debatt, och jag bara inte har upptäckt den?
You're no different to me 
Jag delar helt dina åsikter om det brittiska programmet. Utomordentligt välgjort och tankeväckande!
Fortsättning följer i morgon
Jag följer det!
Ah, då är vi i alla fall några stycken som ser det. Hur uppfattade du första avsnittet?
Jag skrev en rad eller två (som svar på din fråga, Morrica):
http://birkebo.blogspot.com/2012/01/educating-essex.html
Ah, tack för länken. Jag skuttar raskt över och läser, och ser fram mot att ta del av dina reflektioner över kvällens program också senare.
Ja, först får jag tacka för tipset. Jag ser så litet på teve och hade helt missat att den här serien fanns. Nu har jag tittat på svtplay och tyckte att det var en härlig kontrast till Klass 9 A del 2 och VBSS. Skolan brottas med problem även där, men medan vi här frossar i eländesskildringar är det här en inspirerande bild av engagemang, gott humör, samarbete och framgång. En sak jag tänkte på var den glada stämningen på lärarmötena. Jag tycker att de flesta möten (och de är många) i skolan är ineffektiva, tråkiga och seriösa. Dränerande tjuvar av arbetstid. Det var litet chockartat att se att man kan vara så avslappnad och ha så trevligt på ett ”staff-meeting”. Det andra var tydligheten i systemet. Vad som en hände fanns det en tydlig åtgärdstrappa. Den åtgärd man på skolan inte trodde på den avstod man ifrån, men i varje läge visste både lärare och elever vad som gällde. Så befriande. Däremot skulle jag inte uppskatta att behöva stå och jaga av folk huvtröjor varje morgon. Tvärtom är jag själaglad att vi håller på att bli av med kepsförbudet på vår skola.
Jag fick tipset via Twitter sådär ungefär en halvtimme innan första avsnittet sändes förra veckan och skyndade mig att slå på tvn. Jag håller helt med dig, och vi var inne på precis samma tankegångar när vi pratade om det på Twitter då förra veckan, programmet är inspirerande och man lyfts i själen! Jag tror att den goda stämningen och den tydliga strukturen hänger ihop – man behöver inte bevaka territorium, man behöver inte hantera de konflikter som uppstår om olika besked ges, utan man kan fokusera på relationer och undervisning.
Skoluniformsdelen av det hela är intressant, ämnet kommer ju upp ibland och det är givande att få en inblick i hur det faktiskt fungerar från lärarhåll.
Ja jag bänkar mig definitivt i kväll klockan åtta och tänker nog också blogga om det.
Det gläder mig!
Pingback: Den övervakade skolan « You're no different to me