Upprop!

I dag börjar det nya året – skolan väcks till liv igen!

Snart står jag där i Gröna Salen – visst är det ett vackert namn vår aula har? – och ser på alla som sitter i rummet, somliga nervösa, somliga ivriga, en och annan förmodligen i det närmaste livrädd. Det behövs inte, vi är inte alls farliga, men det är inte så lätt att veta så där på förhand. Rektor håller tal och välkomnar alla, han sjunger, vi sjunger, alla sjunger.

Vi som jobbar på skolan ropar upp oss själva, en efter en, talar om vad vi heter och vad vi jobbar med. När man kommer helt ny på en skola kan det vara skönt att genast få veta vem som svarar i telefon när man ringer, vem som är vaktmästare och vad den man handlar sin lunch av heter. Eleverna ropas upp av rektor, och välkomnas in i gemenskapen med sina namn innan klasserna går och börjar lära känna varandra.

Just nu sitter jag på bussen på vägen till skolan (jag har fuskat lite och skrev egentligen det här inlägget i går kväll eftersom jag är så ohyggligt morgontrött) och ser fram mot att stå där, hälsa på dem jag känner sen innan och fundera över vilka de jag inte känner ännu är, medan de kanske funderar över vem jag är. Har jag riktig tur sitter kanske en eller annan elev på bussen och jag får chansen att hälsa på dem lite i förväg, rent utav.

Vi får se. Jag berättar mer i eftermiddag.

.

Detta är faktiskt vår rektor, en av de bästa jag någonsin mött, och fullständigt genommusikalisk därtill.