”katedern”

Mitt klassrum är rätt litet, så där finns ingen kateder. Däremot finns där rockhängare, plats för elever, en grekisk urna, en korp, några böcker, Yorrik, en snurra, en tiger, en tamburin, en voododocka och en tavla som ibland hänger upp och ner. Allt detta är fullständigt oundgängligt. Det finns också två whiteboardtavlor, vilka gör att det finns två längst fram och inget längst bak i rummet*, så om jag skulle ha en kateder därinne skulle den nog behöva vara två, en i varje längst fram, och då bleve det fasligt trångt.

Så klassrummet är katederlöst, och jag tror varken utbildningsminister Björklund eller vår egen minister, folkbildningsminister Sabuni, har något att invända mot detta, tror ni?

Nej, jag vet, det är ingen seriös fråga, det har ni helt rätt i. Men jag har en annan, seriösare, fråga.

På samma sätt som mitt sätt att benämna klassrummet ”mitt” indikerar att det är där man hittar mig, att det är mitt ansvar att skapa förutsättningar för lärande därinne, mitt ansvar att eleverna får  möjlighet att få det kursplaner, mål och kriterier lovar dem, den stöttning och de instruktioner de behöver för att kunna ta dessa möjligheter snarare än att jag på något sätt lägger ägaranspråk på klassrummet, indikerar Björklunds ödesdigra ”katederundervisning”, i synnerhet i ljuset av vad som faktiskt sägs i artikeln, t ex att  ”[v]alet av metod för undervisningen är ett beslut som bör fattas av respektive lärare”, snarare att den lärare som känner att h*n behöver definiera sitt uppdrag gentemot sin arbetsgivare har stöd ända upp på regeringsnivå i detta än att läraren förväntas bedriva sk korvstoppningsundervisning. Ändå har förbryllande många lärare och skoldebattörer valt att argumentera som om det faktiskt varit korvstoppande som förespråkats.

Så min fråga är helt enkelt: har citationstecken verkligen tappat en del av sin vedertagna funktion? När hände det? Var kunde man lära sig mer om det?

*vilket i sin tur leder till att riktningsadverbial kan uppföra sig lite som i en Twilight Zone därinne. Det är trevligt.

44 tankar om “”katedern”

  1. Citationstecken används även för att markera ett ord där man vill fästa uppmärksamheten vid att själva ordet används på ett ovanligt sätt eller att ordet ges en betydelse det vanligtvis inte har, ibland med en ironisk underton:

    Hon är ett ”lokomotiv”, en drivande kraft i företaget.
    ”Bra” jobbat, du släppte just in grannkatten i huset.

    Från Wikipedia!

    Nu förstår jag ditt intresse för citationstecken. Men jag blev nog inte klokare. Jag förstår att han är emot någon som var emot något – men han är inte för det som de andra var emot?

    Ironi är ingen lätt konst och det här är komplicerat nog ändå.

    • Jag känner honom (jag gissar att du menar Björklund när du skriver ‘honom’ (notera att jag här väljer enkla citationstecken för att bara framhäva vilket ord jag syftar på, istället för dubbla som skulle gett min mening en mer ironisk klang) eftersom det verkar mest troligt, tolkar jag dig rätt?) inte, och inte vet jag riktigt vad du menar med ‘emot någon som var emot något’ heller, så jag tyvärr inte bidra till att göra dig klokare eftersom jag inte förstår frågan.

      Men det gläder mig att poängen med citationstecken, som ju faktiskt är själva huvudpoängen i inlägget, gick fram.

  2. I Björklunds text argumenterar han emot motståndarna till ”katederundervisning” och vi är många som tolkade detta som att Björklund därigenom var för något som vi kallar katederundervisning. Observera att jag inte använder citationstecken eftersom jag menar att begreppet är väl förankrat i vanligt språkbruk och dessutom belagt sedan 1800-talet som en form av verklighetsfrämmande förhållningssätt.

    Vi hamnar i en diskussion om dubbla negationer?

    • Nej. Vi hamnar fel därför att du, genom att plocka bort citationstecknen, förvränger det Björklundska budskapet där citationetecknen är en betydelsebärande del. Jfr ditt eget exempel:

      ”Bra” jobbat, du släppte just in grannkatten i huset. (underförstått: din klant, nu kommer det att bli slagsmål när vår katt upptäcker den och Mingvasen kommer säkert att åka i golvet!)

      med samma fras utan citationstecken:

      Bra jobbat, du släppte just in grannkatten i huset. (underförstått: härligt, nu får vi kött i grytan idag!)

  3. Är moralen att språkets konventioner är högst bräckliga? Den sköna känslan av rak kommunikation bygger på gemensamma erfarenheter och värderingar – och när vi inte vilar i den här illusoriska tryggheten försöker vi gardera oss med citationstecken som löser upp betydelsen.

    Jag tror inte att J B var fullt medveten om hur starkt förankrat motståndet mot auktoritära undervisningsformer och förmedlingspedagogik var inom kåren. Då hade han valt ett mindre laddat uttryck i sitt försök att omdefiniera lärarrollen. Vi var liksom inte beredda att köpa hans förenklade tolkning! (Även om han antagligen inte menade så?)

    • Det som bekymrar mig i historien är hur svensk lärarkår tycks ha en skrämmande luddig uppfattning om hur skolsystemet fungerar. Man kräver av Björklund att han ska ge lärare tid och utrymme att ‘vara lärare’, tid för planering, tid för utvärdering, tid för undervisning, plats att arbeta, datorer, läromedel etc.

      Men skolan är kommunaliserad, ansvaret för budgeten (och detta handlar om pengar i hög grad) vilar på kommunen. Det är kommunen som avgör om man ska anställa fastighetsskötare, lokalvårdare, kanslister etc eller om man anser att ”kompetensen finns i huset” och dumpar dessa arbetsuppgifter på lärarkåren.

      Rektor är den som är pedagogiskt ansvarig på skolan, att se till att fördela de medel som finns så att elevernas skolmiljö ger utrymme för lärande. Det är rektor som har ansvar för att schemat är rimligt, det är rektor som har ansvar för att det finns utrymme för planering, fortbildning etc.

      Björklunds möjlighet att påverka enskild lärares situation är begränsad.

      Så har det varit i tjugo år, kommunaliseringen är ingen ny företeelse. Kanske missförstår jag debatten helt, kanske är det så att man egentligen menar något annat när man skriker åt Björklund att han ska ge tid och utrymme till lärare att vara lärare?

      Moralen är nog att man tolkar saker och ting som sägs utifrån hur man bestämt sig för att personen är, inte utifrån vad som faktiskt sägs. Jag såg ett erbjudande om uppbackning till den lärare som vill säga nej till städning, gardinsömnad, fönsterputsning etc, andra såg sin invanda vardagslunk hotad. Allt i samma artikel.

      • Den nya skollagen kan väl ses som ett försök att runda den kommunala nivån. Genom att skriva in den här formen av råd kanske regeringen sätter tryck på rektor?

        Jo det är en möjlig tolkning!

        Jag var väldigt nära att skriva ordet råd inom enkla citationstecken eftersom just det ordet används i en mycket speciell betydelse i förordningstexter.

        • Berätta, hur resonerade du när du funderade över just enkla citationstecken, och när du valde bort dem helt? Jag vill inte vara näsvis, jag är uppriktigt nyfiken på att få veta!

          Den nya skollagen tycks definitivt vara skapad utifrån insikten att Lars-Göran i Svinarp verkligen inte klarar av att tillvara ta elevernas intressen, det har du rätt i.

        • Delvis av feghet – jag är inte 100% på förhållandet mellan ”råd och anvisningar” (här använder jag citationstecken som en betoning av att det är ett juridiskt begrepp – hmmm – borde det varit enkla tecken?) och andra former av lagtexter.

          Men de så kallade råden ingår i det som vi brukar kallar styrtexter och det är nog förvirrande för oss som brukar undvika goda råd.

        • Nej, eftersom du understryker här och det av sammanhanget tydligt framgår att det är vad du gör så använder du citationstecknen helt korrekt.

          Menar du styrdokument när du skriver styrtexter, eller är det en specificering eller något helt annat?

  4. Intressant dialog kring undervisningen.

    Är det ni säger det Björklund&Co menar med strukturerad undervisning i nya Skolförordningen?

    • Vi pratar inte om undervisning alls här, Plura, utan om debatten som uppstått kring ordet ”katederundervisning”, och hur betydelsebärande citationstecknen kring ordet faktiskt är.

        • De har ju det, och det känns som att det börjar bli en onödigt förvirrad diskussion där vi använder samma ord och menar helt olika saker. Därför tänkte jag att det vore mödan värt att reda ut vad vi faktiskt menar innan vi går vidare.

  5. Läs mer här:
    http://www.skolverket.se/sb/d/865

    Allmänna råd
    Skolverkets allmänna råd är rekommendationer till stöd för hur skolans författningar (lagar, förordningar och föreskrifter) kan tillämpas. Ett allmänt råd måste utgå från en författning. Det anger hur man kan eller bör handla och syftar till att påverka utvecklingen i en viss riktning och att främja en enhetlig rättstillämpning. Dessa bör således följas såvida skolan inte kan visa att man handlar på andra sätt som leder till att kraven i bestämmelserna uppnås.

    • Ja Skolverket (och Skolinspektionen när de är ute och inspekterar) är mycket tydliga i att ”allmänna råd” från dem inte ska ses som ”råd” i ordets allmänna betydelse, utan just som något som SKA följas (om man inte har mycket goda motiveringar till att göra annorlunda).

        • Japp, precis. En smula förvirrande för oss som är vana att använda ordet ”råd” mer som ”tips”, men de är väldigt tydliga med sin definition.

        • Det var en miss, trots att de är tydliga med definitionen så finns det alltid människor som anstränger sig att missförstå, ofta för att det ger dem en känsla av att de skapat sig lite mer friutrymme genom att göra det.

  6. Ordet ”kateder” var ett riktigt skällsord i min lärarutbildning (mot slutet av 1990-talet). Det första jag gjorde som ny lärare var därför att bära bort katedern som stod i klassrummet.

    Ett par veckor senare bar jag dock tillbaks den. Det är helt enkelt så att det behövs någon plats, oavsett vad man kallar den, för att lägga kalendern, planen, närvaroavprickningslistan mm mm. Denna yta har traditionellt kallats kateder. Om det känns bättre kan man förstås kalla det ”lärandeförutsättningsbord” 😉

    Instämmer i övrigt att vi bör kunna se bortom orden på det som de facto sägs.

    • ”lärandeförutsättningsbord” är, förutom att vara rätt otympligt, aningen ospecifikt. I t ex biologi kunde det röra sig om ett bord att dissekera grodor på, i kemi ett bord att blanda mystiska vätskor på, i bild ett bord att skulptera på etc, så jag håller med dig, låt oss fortsätta kalla det kateder. Ordet har ju den definitiva fördelen att det betyder i princip bara en sak.

      • Samma sak med ”lågstadiet”. När jag kom ut från utbildningen var jag uppfylld i att man inte FICK säga ”lågstadie” (liksom ”mellanstadie”, ”högstadie”, ”undervisning”, ”kateder”, ”lärare”…) utan försökte få kollegor och skolledning att istället omfamna ”år 1-3” (”år 4-6”, ”år 7-9”, ”lärandesituation”, ”handledare”…).
        En dag sa rektor (som senare vann utmärkelsen Årets chef) – ”Magnus, kan du peka var i Skollagen eller Läroplanen det står att man inte får säga ‘Lågstadie’. Om du kan visa på det ställer jag mig absolut på din sida, men fram tills dess tycker jag vi ska använda begrepp som alla – inklusive föräldrar och politiker – förstår”. Hennes klokhet gjorde intryck på mig på många sätt.

        • Samtidigt som allt för många hittar på egna uttryck på saker som finns i de gemensamma styrdokumenten. Ta bara ordet arbetsplan, som försvinner nu 1 juli, hur många egna hemmasnickrade ord har inte detta dokument allt från verksamhetsplan, till jag vet inte vad. Man skulle behöva ett helt synonymlexikon för att förstå vad olika företrädare menar.

          Ibland är det bättre att använda ord som finns i de officiella styrdokumenten för att bli förstådd.

        • ”Ibland” i ovanstående borde väl bytas mot ”Oftast”, eller?

          Till sist har vi lyckats få skolledningen att ersätta de hemmasnickrade förkryssningsbara uttrycken i skriftligaomdömesverktyget med de som faktiskt finns i Skolverkets material för bedömning i ämnet svenska för år 1-3 – känns som ett naturligt steg framåt.

        • Det kuliga från 1 juli är att inget hemmasnickeri får finnas. Finns bara tre givna punkter i kunskapskravet, år tre, sex och nio för betygen A,C och E.

          Däremellan är det läraren själv som ska bedöma var eleven ligger, en interpolering. Alltså glöm all gemensamt snack och lokala läroplaner. Dessa är inte tillåtna.

          Jag noterar bara att otydligheten i bedömningarna kommer att öka och likvärdigheten på resultatsidan kommer att vara lika skrämmande ofinns.

  7. Helt ljuvligt inlägg och minst lika ljuvlig diskussion. Jag är på FP:s riksmöte i Göteborg där han tydligt har förklarat att det är läraren som ska bestämma hur undervisningen läggs upp och att det handlar om att ge läraren frihet och manöverutrymme, inte motsatsen.

    • Han? Är det ”han”? Eller ´han ´?

      Och här borde jag verkligen göra en smiley men måste erkänna min totala obildning på området…

      • Jag funderar på att ålägga mig själv förbud mot dubbla citationstecken och ett föreläggande om att använda ´enkla´ minst en gång per dag !

        • Begränsning befriar. Kill your darlings. Tvinga mig att inte vandra på de upptrampade stigarna.

          Vi som bloggar befinner oss i ett språkligt tumult och jag tror att de flesta av oss konstruerar en form av ideal läsare som förstår våra små stilmedel. I verkligheten missar de flesta antagligen en stor del av de nyanser och undertoner som vi antagligen menar är textens djupaste mening.

          Som skrivövning tror jag att det är nyttigt utsätta sig för utmaningar. Komplicerade versmått är ett sätt – att undvika citationstecken är ett annat!

        • Tja, var och en gör naturligtvis som den vill. Själv finner jag text tillräckligt begränsad som den är, som kommunikationsmetod betraktad, och utrymmet för missförstånd är tillräckligt redan utan att jag ska vilja öka på den ett enda dugg.

          Till syvende och sidst handlar ju skrivregler om att underlätta kommunikationen, inte skryta med sina kunskaper.

    • Musik är ett intressant kapitel, försöker man hitta någon som passar alla så blir det bara mellanmjölk av alltsammans och ingen tycker det är bra =) Glad att det varit kul och inspirerande i övrigt, det är huvudsaken.

    • @Helena: Vad fick ni dansa till? På Centerns kommundagar var det ett sånt där ”ungt dansband” – inge vidare kul men de som gått buggkurs fick i alla fall chans att visa upp sig. (Centers utbildninspolitiska talesperson visade sig vara en hejare på att bugga – hur är Björkund?)
      För övrigt tycker jag att det blivit ett obergipligt halabalo om denna ”kateder”. Varje person som orkat läsa hela artikeln kan väl se att det handlar om lärares frihet OCH skyldighet att välja metoder som faktiskt funkar, och elevernas rätt till undervisning. Jag såg den som en känga till de friskolekoncerner som gjort enskilt arbete till en (lukrativ?) affärsidé.

  8. Ping: Katedern och jag « Välkommen till verkligheten

  9. Ping: Ett mäktigt vapen « You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s