I den delen av landet där jag befinner mig är det plötsligt försommar, komplett med varma vindar, blå himmel och strålande solsken över nejden. Träden slår ut, gräset är grönt, fåglarna bygger så kvistar flyger och far, blommorna hastar upp ur rabatterna, utegrillarnas stekos blandas med pollenmolnen och vinterbleka näsor vänds mot solen.
Många gläds åt detta. Jag gläds åt att många gläds.
You're no different to me 
Och när man är klar med att glädjas åt andras glädje och istället vill kura lite i mörkret med ett stearinljus får man väl travestera en floskel från de där som håller på med ”positive thinking” – Förbanna inte ljuset, dra ner din rullgardin 😉
Maj, maj på dig!
Precis! Spf 50, paraply och kvällsöppna butiker så fixar man sommaren också.
Vi nattvarelser kan ju trösta oss med att vi inte gråter om det blir en regnig sommar. När solen kommer tillbaka kan vi dessutom nynna på Blind Guardian ”See me in the shadows…”
Så sant, regnmoln är vackra!
Färger och dofter och plötsligt en mycket mer intrycksintensiv värld. Själv tycker jag mycket om grönska och lite om att ta på mig ytterkläder. Det jag har svårare för är hysterin, att man inte får missa det ens när man inte vill ha det.
Så sant! Det finns en lätt hysterisk ton i det som framställs som avslappnad njutning. Det skorrar lite falskt, gör det inte?
Jo, det gör ju det.
Jag menar nog snarare desperat, när jag tänker efter. Som om man är rädd att varje solig dag vore den sista någonsin, eller åtminstone på mycket länge.
Nja, jag tycker falskt faktiskt. Det är inte bara desperat, det är ett krav på trivsel som jag i allmänhet tycker sällskapet och inte årstiden ska garantera. Om man inte trivs så förstår man inte att uppskatta hur himla trevligt det är. Falskt om man inte samtidigt hör sig för om alla inblandade vill och kan vara utomhus.
Och om det nu är så himla trevligt på sommaren för att man bara kan vara, varför krävs det då så mycket rekvisita i form av rosévin och baguetter och specialdesignade picnickorgar?
Bra poäng. Man kan föreställa sig att sommaren är ursäkten rosévinet och baguetterna, i och för sig, och inte minst för specialdesignade picnickorgar.