Fantomen, sägs det, är hård mot de hårda. Det funkar nog bra i hans tvådimensionella värld, men här i den tredimensionella ser det lite annorlunda ut.
Jag har funnit, åtminstone i den värld där jag verkar, i skolan, att det oftare lönar sig att vara mjuk mot de hårda. Är man alltför hård blir det en kollision där gnistorna flyger, och även om det kan vara effektfullt och dramatiskt så är det inte så konstruktivt.
Men missförstå mig inte – när jag skriver mjuk är det aikido snarare än velour jag har i åtanke. Det kan ta lång tid, och kräva många försök, men det är värt varje ögonblick. Ty bakom den hårda masken finns en människa, och när den människan äntligen lägger undan sin hårda mask är det mer dramatisk och effektfullt än alla gnistregn i världen.
You're no different to me 
Så sant så..! Instämmer helt =)
det gläder mig att veta
Mental aikido gör jag tummen upp för!
Gott att läsa
Det kanske gäller att lära sig att falla mjukt?
Sen har vi det där med ”tio tigrars styrka”?
Att falla mjukt, rulla och resa sig igen är ett trick varje lärarhögskola med självaktning borde lära ut.
Tio tigrar? Tyger tyger burning bright?
Förstår helt 🙂 Tänkte precis på aikido när jag läste det och sen så stod ordet bara där helt plötsligt. Men jag gillar dina tankebanor, nu fattas bara att du också får en egen serie, ”Darth Ingela – mjuk mot de hårda och hård mot flumpedagogik”?? Jag hade i alla fall läst den…
Oh, så spännande! Jag hoppas den som faktiskt köpte dräkten till slut inte bara hänger den i en monter utan förstår att uppskatta den.
Ja, jag tror vi behöver mer aikido och färre sårade stoltheter i svensk skola.
När hum-hum rör sig står blixten stilla?
När tanken rör sig står blixten stilla.
Det har sina fördelar att vara snabbtänkt, men man ska inte underskatta eftertanken.