Jag hänger inte helt med i hur tankegångarna bland framför allt lärare går när löneläget för lärare diskuteras, så jag skulle vilja höra ni tänker om ett par av de argument som för mig närmast liknar försök att få något fyrkantigt att passa in i ett runt hål.
Låt oss börja med grundskollärare som jobbar som förskollärare, för att det är lättare att få jobb där i den kommunen där de verkar, för att de tycker det är roligare eller av någon annan anledning. Bör de lönesättas som förskollärare eller grundskolelärare?
För mig är det uppenbart att de jobbar som förskollärare, och därmed ska ha förskollärarlön. Men deras faktiska, eller rent av dubbla i vissa fall, examen framförs ibland som ett argument för varför just dessa ska ha en annan lön än övriga förskollärare på samma förskola. Jag förstår inte riktigt hur man tänker där.
Om vi flyttar upp en bit i åldrarna hamnar vi bland de tidiga tonåringarna. Mellanstadielärare som jobbar som ämneslärare på högstadienivå, ofta omlokaliserade i samband med 4-9-reformen.
Här befinner vi oss i en annan situation, och där hamnade vi när vi gick över till att utbilda 1-7-lärare och 4-9-lärare. Den aktuelle läraren har alltså en äldre utbildning (och är således inte purung själv heller) till just mellanstadielärare, men jobbar som 4-9-lärare eftersom stadietänkandet luckrades upp, trots att det fortfarande både tänks och används i praktiken, i samband med 1-7/4-9-reformen. Ska de fortsätta jobba som höstadielärare, och erhålla all den ära, status och lön (observera att jag tillåter mig att vara lite skämtsam här i kommentaren om ära, status och lön) som erfares en dylik eller ska de återförpassas dit där de hör hemma?
Och så har vi det här med facklig tillhörighet. Är det, bör det vara, kommer det att bli ett lönekriterium? Förhandlar respektive fack, bör respektive fack förhandla, kommer respektive fack att förhandla enbart för sina medlemmar, så att anställda organiserade i Lf har, bör ha eller kommer att få ett annat löneläge än anställda organiserade i LR, respektive anställda utan facklig anknytning?
Jag är förvirrad och vet inte längre vilka argument som är på allvar och vilka som är på skämt, vilka som slängs ut i frustration och vrede och vilka som noga övervägs och formuleras omsorgsfullt innan de presenteras. Hur ser ni på saken? Vilka ytterligare aspekter behöver beaktas?
You're no different to me 
Frågan kan lösas på många sätt.
Man ska få betalt enligt sin utbildning, tycker jag.
I framtiden blir man ju knappast behörig annars.
För enkel lösning?
Oavsett position? Tja, ser du det som en enkel lösning att den grundskolelärare som jobbar som förskolelärare får högre lön än de kollegor som ”bara” har förskolelärarexamen, så gärna för mig.
Mina tankar; ganska spontant, men varken i vrede eller som skämt. 🙂
1) Grundskollärare som jobbar som förskollärare bör förstås ha betalt som övriga förskollärare. När det gäller grundskollärare som arbetar som fritidspedagoger kan saken komma i ett annat läge eftersom deras grundskollärarutbildning tillför en behörighet utöver övriga fritidspedagogers; om den utnyttjas kan lönen vara högre.
2) Mellanstadielärare har väl inte behörighet att undervisa på högstadiet längre? Rätt eller fel? Det beror förstås på… Jag kan tycka att ”mellanstadiepedagogiken” har någonting att tillföra den traditionella ”högstadiepedagogiken”… Ära, status och lön ska tillfalla personen beroende på det faktiska arbetet som h*n utför, inte med grund i utbildningen. Anses h*n kompetent nog att utföra arbetet ska lönen sättas därefter, anses h*n inte kompetent ska h*n inte arbeta där.
3) Den fackliga tillhörigheten ska inte påverka lönen.
Tack, Christermagister, du talar klokt som vanligt! Jag håller (också som vanligt, i princip) med dig.
Christermagister tar orden ifrån mig, kan inte säga det tydligare själv. Medvetna och väl genomtänkta argument är förstås bättre än sådana utslängda i pressad frustration, men när det gäller lön (som ju är det tydligaste kvittot man får på uppskattning) så får man förstå att det finns en viss uppdämd frustration som ibland tar sig trista uttryck. Mycket bra att du väcker frågorna kring detta (både sakfrågan och frågan hur vi pratar om den)!
Tack. Jag tror att det enda sättet att komma fram till de medvetna och väl genomtänkta argumenteten är att prata sig igenom frustrationen och stressen, därför lyfter jag diskussionen.
P.S. Mina argument till det allmänna löneläget för lärare har jag skrivit om här:
För övrigt kan jag tycka att det enda vettiga när det gäller att sätta lärarnas individuella löner är att skolans ledning är tillräckligt pedagogiskt kunnig och insatt i den dagliga verksamheten för att kunna avgöra vilka som är värda vad… ”Objektiva” yttre kriterier (betyg från elever, elevernas betyg el dyl) tror jag inte riktigt på.
De är inte så värst objektiva, di där ”objektiva” yttre kriterierna. Det är väl lite där ungefär det brister.
Måste det vara antingen eller? Utbildning är en investering som lönar sig för samhället och helst ska betala sig även för individen.
Om vi har en verklighet där förskollärare lönesätts enligt ett avtal, och grundskollärare enligt ett annat, samtidigt som vi har grundskollärare som har anställning som förskollärare men vill lönesättas som grundskollärare så behöver frågan åtminstone ventileras.
På samma sätt som vi behöver fundera över om en gymnasielärare i matematik som jobbar som högstadielärare i matematik ska lönesättas som en gymnasielärare eller som en högstadielärare.
Ett annat alternativ är ju att gå på SKLs linje och lönesätta alla kommunalt anställda lärare enligt samma avtal, oavsett om man jobbar på förskola eller gymnasium.
Som det är nu i Stockholm vill nya grundskollärare hellre ha lön som förskollärare än som grundskollärare (om man inte är masochist och vill tjäna så lite som möjligt)…
Man kan ha det så och på det ett tillägg för extra kompetens. I allmänhet är det ju till nytta med kompetens för följande stadium på föregående. Jag retar upp mig på att man lägger till och drar ifrån år på utbildningar litet hur som haver. Arbetsgivaren ska betala för utbildning, inte bara individen.
Borde då en som har annan utbildning än lärareutbildning med sig i bagaget, oavsett om det är en yrkesutbildning eller ämnesutbildning, ges högre lön än den som bara gått lärarhögskolan?
”I allmänhet är det ju till nytta med kompetens för följande stadium på föregående.”
Det kan lika gärna vara tvärt om.
Jag tycker att man ska ha betalt för den kompetens man visar, inte den man teoretiskt sett har… Om den högre utbildningen visar sig i yrkesutövningen och tillför någonting som inte kollegorna har så ska man ha högre lön, men om man trots högre utbildning inte utför något annat arbete än övriga kollegor eller tar på sig ett extra ansvar så finns det ju ingen anledning att ha högre lön. Annars blir det ju orimligt. Som Morrica skriver så skulle det ju öppna upp för att en ekonom som arbetade som idrottslärare hade högre lön än sina kollegor som ”bara” var idrottslärare…
En dimension som inte finns med i den här diskussionen är tillgång och efterfrågan… Finns det väldigt få lärare inom ett ämne eller ett stadium så måste vi nog acceptera att de erbjuds högre lön än sina kollegor, trots att de inte utför ett mer avancerat arbete eller tar på sig mer ansvar.
Tillgång och efterfrågan är en mycket viktig aspekt – kan en kommun täcka sitt lärarbehov för en låg summa kommer de inte att fläska på av ideologiska orsaker.
Du formulerar dig väl, Christermagister, och än en gång håller jag med dig – lön efter formell kompetens kan bli fasligt skevt i slutänden och riskerar leda till en väldigt underlig marknad.
Lön efter formell kompetens kan väl vara en början (ingångslön och att öht få en anställning som lärare), men sedan vill jag se mer av faktisk kompetens – bedömd av någon som faktiskt både har såväl kompetens som tid och möjlighet att bedöma denna. Det kräver att den som ska bedöma förstås visar sig i den faktiska verksamheten regelbundet och inte bara när det brinner.
Ja, och tillräckligt ofta för att faktiskt kunna se vardagen.
…och tillräckligt insatt för att också förstå den…
Ja
Irrelevant utbildning behöver väl inte betalas av arbetsgivaren. Men relevant utbildning – ja. Det är inte okej att den som skaffar sig en akademisk utbildning inom offentlig utbildning får en dumstrut på sig. Skyfflar kommunerna runt personal efter barnkullarna är det också de som ska betala för den flexibiliteten – inte individen.
Definitivt – men jag är inte övertygad om att det är speciellt lyckat med detta omkringskyfflande, oavsett utbildningsnivå på personalen.