Personligt eller privat?

Man brukar prata om skillnaden mellan att vara personlig och att vara privat när det gäller bloggande. Det är ingen skarp gräns men icke desto mindre viktig att tänka över, och det gäller inte bara på nätet. Om jag inte minns helt fel har det gjorts undersökningar som tydligt visar att människor som ges utrymme att göra sina arbetsplatser personliga med fotografier, bilder, kalendrar, krukväxter etc trivs bättre och jobbar effektivare än människor som jobbar på en helt neutral arbetsplats där de inte har utrymme att på något vis markera sin tillhörighet. Men motsatsen gäller också, om jag minns rätt, människor vars arbetskamrater blir alltför privata på sin arbetsplats upplever ofta att detta invaderar deras egen privata sfär och mår sämre. Det kan gälla småsaker, alltför intimt prat om den egna hälsan, alltför mycket skvaller om arbetskamrater, alltför många och privata telefonsamtal inom hörhåll för arbetskamraterna till större saker som möblering och husdjur.

DN skriver idag om hur det blir allt vanligare att människor önskar ta med sin hund till jobbet, 59 % av arbetsgivarna tänker sig att detta kunde bidra till en mer trivsam och social arbetsplats. Och visst är det trevligt med hundar, så länge de är just så trevliga och socialt kompetenta som husse eller matte föreställer sig. Men det finns fler aspekter i detta – artikeln nämner t ex allergier:

Men det är som sagt en arbetsmiljöfråga också, säger Anders Lindell, informatör vid Skånepolisen och själv hundägare.

Är man tillräckligt kreativ kan man finna lösningar och komma runt problem med allergier, till exempel med olika rum och byggnader, säger Klas Nilsson.

Klas Nilsson är kanslichef vid något som kallas Manimalis, en ideell organisation som verkar för att öka kunskapen om husdjurs positiva påverkan på samhället.

Det är inte bara allergier som kan ställa till det, många människor är hundrädda och drar sig för att söka upp ställen där det kan finnas hundar. Hur snälla och gulliga dessa hundar än är. De medför dessutom extra jobb för städpersonalen, de små voffsingarna, och risken finns att man plötsligt befinner sig i en situation där två dominanta hanhundar förväntas harmonisera med varandra inom det mycket begränsade utrymme ett kontor innebär.

Jag är kanske kinkig i detta, men som jag ser det hör husdjur till den privata sfären, och bör lämnas hemma. Hundar lika väl som katter, marsvin, hästar, arapapegojor som kan tala högt och ljudligt och så vidare. Men det är jag, hur ser ni på saken?

9 tankar om “Personligt eller privat?

    • Hundar har fått en väldigt konstig status i dagens samhälle, någonstans över andra djur, och till och med över somliga människor ibland. Det känns oroväckande.

  1. Som allergiker håller jag med. Vad skulle hända om jag sökte jobb på en arbetsplats där man tillåts ha hunden med? Skulle de kunna tacka nej till mig pga allergi trots att jag är den mest meriterade sökande till tjänsten? Blir jag av med A-kassa om jag tackar nej till ett jobb på en arbetsplats där man tillåter hundar? Och vad händer med kunder, föreläsare, personer som sköter kaffeapparater/växter/postleverans osv? Som pälsdjursallergiker vill man inte utsätta sig för risken att bli dålig, även om man kanske klarar av tio minuter med bara lite symtom.

    Och hur går det om städpersonalen är allergisk?

    Nej, hundar får allt stanna hemma!

    • Åsa, du motiverar väl varför frågan egentligen borde vara en icke-fråga. Vi tillåter inte rökning inomhus av hänsyn bland annat till allergiker, då borde vi inte ens reflektera över pälsdjur av exakt samma anledning.

      Tack för din kloka kommentar!

  2. Jag älskar djur i alla dess former (fästingar och kvalstret som ger katter öronskabb undantagna) så jag förstår båda sidor i frågan. Jag vet hur förenklande det kan vara att ha hunden med till jobbet men som sagt vi måste tänka på allergikerna och hundrädda. Själv skulle jag dessutom inte bli någon bra anställd om jag tilläts ta med katterna till jobbet pga distraktionen.

    Jag kan dock se en lösning i denna fråga-det förvånar mig att inte fler hunddagis öppnat i kontorslandskapen. Se där vilken idé-husse/matte kan jobba i lugn och ro, hundarna får socialisera med sin egen sort (skulle många jyckar därute må gott av) och allergikerna slipper andnöd.

    • Absolut, hunddagis och hunddagmammor finns, och att ha ett sånt i närheten av jobbet skulle nog underlätta livet för mången husse och matte.

  3. Att inte vara djurvän är en svår position!

    Ibland har jag lekt med tanken att trycka upp knappar med texten ”Stoppa upp plågsamma djur”, men är nog för feg…

    • ‘Att vara djurvän’ har idag blivit att anta en väldigt konstig position där djuren inte bara upphöjs till samma nivå i hierarkin som människor utan ibland rent av lyfts högre, förmänskligas och behandlas som små barn. Resultatet blir benskörhet, undernäring, trasiga psyken, aggressivitet och oförmåga att kommunicera med artfränder. Och kvasidiskussioner som denna.

      Åsa motiverade väl, längre upp i kommentarsfältet, varför detta rimligen borde vara en ickefråga.

  4. Pingback: Jobbande jyckar « You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s