Sydsvenskan bjuder än en gång på en serie artiklar med fokus riktat mot skolan. Fokuset i artikelserien har lagts på lärarna, och lärarnas betydelse för elevernas kunskapsutveckling:
John Hattie heter en man. Han är professor på Nya Zeeland och har ägnat femton år av sitt liv åt att göra den största forskningsgenomgången någonsin om vad som gör att elever lär sig. Han har studerat forskningsrapporter från hela världen som tillsammans täcker tiotals miljoner elever, och ställt sig frågan: vad är det som faktiskt fungerar i skolan?
Låt inte sagoboksspråket avskräcka er, tanken med artikelserien tycks ändå vara att lärare faktiskt bör tas på allvar:
Därför är det rätt att debatten kring skolan handlar om lärarna och deras förutsättningar för att göra sitt jobb. Många andra förslag som handlar om hur skolan ska bli bättre – mindre klasser, mer pengar till skolan eller tidigare betyg – kan så lätt hamna i skyttegravskrig där ingen kan bli enig om vad som egentligen hjälper eleverna till bättre kunskap.
Alla är överens om lärarnas betydelse. Och när lärarna, politikerna, arbetsgivarna och näringslivet har den gemensamma utgångspunkten, så är det åtminstone en lovande början.
Det som bekymrar mig lite i sammanhanget är att det elevperspektiv som glimtar förbi här bara gör just det – glimtar förbi. I artikeln Varför vill ni ha en vetenskaplig skola, där reportern olyckligtvis glömmer att nämna vem det är som faktiskt svarar på frågorna (som tur är har personen på bilden namngivits, kanske är det hon som svarar?), framhålls att det är lärarperspektivet som är i fokus:
– Vi tror att om man kan använda de forskningsresultat som finns i undervisningen, så stärker det lärarna i deras profession och utvecklar verksamheten, och leder förhoppningsvis till bättre resultat. Vi vill ha en forskning som bygger på lärarnas behov och inte forskarnas utgångspunkt.
Den dikotomi man antyder här, den bekymrar mig också lite, måste jag säga. Om forskarnas utgångspunkt och lärarnas behov verkligen är två skilda saker, vilken utgångspunkt har forskarna då? Och vilka behov hos lärarna är det man vill bygga på? Jag är inte alldeles säker på att det verkligen är så att ”forskarnas utgångspunkt” automatiskt är något annat än ”lärarnas behov”, men kanske menar den intervjuade något annat än jag gör med ordet ”forskning”?
You're no different to me 
Jag tror att lärarna med hjälp av forskning vill få vägledning i sitt arbete.
För forskarna gäller det mer att publicera. Följden blir att t.ex. undersökningar som utvärderar lärarinsatser av olika slag förblir ogjorda.
Ett skäl att det då behövs klara frågeställningar och kanske t.om. lite statistik. Det tar tid och är besvärligt. Pedagogisk forskning är mer inriktad på upplevelsestudier, ofta grundade på intervjuer med få personer. Dessa upplevelser kan inte hjälpa någon tredje part. Det behövs mer metodkunnande i forskningen om skolan.
Se min blogg
Om jag förstår dig rätt är det svensk pedagogisk forsking du tittat lite på och uttrycker din uppfattning om?
Japp.
Och svensk pedagogisk forskning är inte speciellt internationelt intresserad heller.
Lyckligtvis finns inget som hindrar att man tar del av internationell forskning om man så önskar.
Det har jag också sagt till pedagoger.
Så bra.
Alltid kul med forskning kring lärande 🙂
Visst är det så! Och även om de små ”forskningsungarna” som lärarna ägnar sig åt med nödvändighet är både lokala och mycket begränsade kan de tillsammans utgöra intressanta och viktiga underlag för större och mer generella undersökningar.
I’m all for it!