Den framgångsrike

Det behövs alla sorter för att bygga en värld, och ytterligare några för att den skall utvecklas vidare från där den är i dag. Och det bör den, ty världen omkring förändras ständigt. Den värld som i går tycktes så välbyggd, genuin, pålitligt stabil och relevant är i dag ett par steg efter, och i morgon så klumpig, tungrodd och hopplöst bakom att de där ytterligare några sorterna inte längre kan växa i den utan lämnar den för bördigare marker.

Och det är ju lite synd, är det inte?

Det händer att den som var framgångsrik i går klarar att hantera skiftet och blir framgångsrik i dag också, men det är inte så vanligt. Oftare krävs en annan sort för att vara framgångsrik i en annan värld. Och inte sällan upplevs den andra sorten som både udda och konstig av den som inte riktigt vill att världen förändras, eftersom den var så bra som den var.

Hur var det nu Darwin sa?

It is not the strongest of the species that survive, nor the most intelligent, but the one most responsive to change.

(Det är inte den starkaste av en art som överlever, inte heller den intelligentaste, utan den som bäst drar nytta av förändringarna)

Det tycks ligga en hel del i det, gör det inte?

.

Annonser

12 thoughts on “Den framgångsrike

  1. Mycket tänkvärt, Morrica!
    Jag läser just nu Tony Blairs självbiografi. Otroligt intressant att ta del av hans tankar när det gäller att manövrera i en ny tid (eller, i vilken tid). Han r därvidlag mycket generös gentemot Chamberlain som annars vart ett fult ord i efterkrigstidens England.
    Fast vad du syftar till kanske inte bara är strategi och ideologi utan även människotyp och egenskaper? Som lärare och förälder tänker jag ofta på det, kan jag säga.

    • Nja, nej, det jag hade i åtanke när jag skrev detta var faktiskt mer förhållningssätt till förändring, både på samhällelig, institutions- och individuell nivå. Det är inte lika självklart enkelt för alla att anpassa sig till de nya förhållandena, men om man väljer att låtsas att saker är som de alltid varit så blir man till slut en sorglig Miss Havisham (och det kan gå fortare än man tror!) trots att världen pågår utanför.

      • Ok, men då var du inne på Blair-spåret i alla fall. Alltså, Blairs uppgift – som han såg det – var att låta Labour bli New Labour vilket visare sig svårare än att bara lägga till ett prefix (eller epitet). Det handlade om ett helt nytt förhållningssätt, ett nytt sätt att tänka, att nytt sätt att se på historien och därmed framtiden. Det handlade om att få en ny självbild då man inte hela tiden är på defensiven och gnällhumör utan istället väljer att vara proaktiv och agera utifrån ett gott självförtroende och en god självuppfattning. Typ så?

        (Vad gäller Chamberlain får det bli något eget blogginlägg någon gång).

        Vem var det nu Miss H var?

        • Han hade en definitiv poäng där, Blair.

          Miss Havisham är en karaktär i Charles Dickens Great Expectation, en kvinna som bokstavligt talat lever i det förflutna:

  2. Jag tänker att det kanske även i inställningen till förändring är bra med lite variation. Förändring kommer av sig själv, men utan någon som driver på blir den förfärligt långsam. Samtidigt är det bra att inte alla gasar, för då kan det hända att man åker av vägen eller in i en bergvägg.

    Det är lite för enkelt att kritisera dem som inte trivs med förändring, det är inte något som i allmänhet ses som något positivt. Snarare används ord som bakåtsträvare och tråkmåns. Det finns en viktig skillnad mellan att vilja att saker ska förbli som de är och att inte vilja ha variation. Ibland är det kanske som bäst just precis nu, utan utrymme för förbättring, vad ska det då tjäna till att förändra eller ens att godta en förändring. Att utvärdera och ibland förkasta sånt man trodde på är inte bakåtsträvande, det är förnuftigt.

    Enligt den darwinistiska principen du nämnde ska verkligen inte någon som inte tror sig kunna dra nytta av en förändring försöka driva igenom den.

    Om du bara menar inställningen till förändringar som redan har skett tycker jag ändå att det finns anledning att vara skeptisk. Vill man verkligen inte att det ska vara så ska man väl kämpa för att ändra tillbaka?

    Självklart blir det ohållbart att stå blind, döv och multiamputerad inför varje förändring, men du kanske borde försöka dig på en mer positiv bild av bakåtsträvarna. Många av dem är varken enkla eller tråkiga, bara en smula mer på sin vakt.

  3. Det borde jag kanske. Det finns många sorters människor. Somliga vill att allt förblir som det alltid varit, de mer extrema bland dessa kan rent av vara beredda att ta strid för att behålla allt på samma vis. Andra vill riva upp och riva ner, bygga om och bygga nytt, kasta ut och kasta sig över allt nytt helt utan eftertanke.

    De flesta befinner sig lyckligtvis någonstans emellan på en glidande skala.

    Min grundinställning är att detta är av godo. Alla sorter fyller en funktion i det som därmed blir ett samhälle.

    Men med detta sagt: vi måste vara medvetna om att vi aldrig, som det ibland uttrycks, kan stiga ner två gånger i samma flod. Oavsett vad vi vill förändras världen. Vi blir alla äldre, klimatet ändras konstant, saker dyker upp och försvinner. Om vi vill tvinga världen att vara stilla kommer vi att orsaka smärta. Och det är det som bekymrar mig.

  4. G.H. Mead symboliska interaktionism är en god grund för tanken. Han skiljer mellan ”I” och ”Me”,
    när ”I” är det spontana handlandet i oss och ”Me” den ”generaliserade andra”, dvs. samhällets röst inom oss. Vid förändring måste hos en stor del av de berörda även ”Me” påverkas av
    ”I”-ets starka vilja.

  5. Nja, jag tror att det som orsakar smärta är om man försöker bevara vissa saker även då världen förändras, då man till varje pris vill använda det gamla då man möter det nya. Det är bekymmersamt, men att tycka att det är bra som det är eller att det vore bättre om det var som förr, det är ibland sant och ibland ytterst relevant.

    • Visst är det så. Det var det jag försökte sätta ord på när jag talade om att det behövs alla sorter i inlägget. Kanske uttryckte jag mig väl kryptisk i min iver att säga det jag ville ha sagt.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s