Analogik

Jag läser ett stycke i en bok, det är bara ett par sidor långt och jag tänker, när jag läser det, att just det här stycket, det beskriver så precis något vi pratat om, det fångar i ord det jag själv inte kunnat fånga ens i tankar. Min spontana impuls är att markera det och genast dela det med personen jag pratade om saken tillsammans med, för att visa och förtydliga och få höra dennes reaktion på stycket.

Men personen jag vill dela det med befinner sig inte i samma hus som jag när jag läser det. Inte ens i samma kommun, så trots att jag kan säga att oh, det här vill jag dela med dig så slår det mig plötsligt att själva det rent praktiska kring delandet blir lite omständligare, lite tyngre, lite bökigare, eftersom stycket finns i en bok av äldre modell, en analog pappersbok.

Just den här gången är det inte så krångligt som det skulle kunna vara, personen jag vill dela det med befinner sig inte bara på samma kontinent och i rimligt samma tidszon som jag, vi är rent av i samma landsände och träffas då och då irl, så det enda som krävs för att delandet skall kunna äga rum är att jag lyckas komma ihåg dels att ta med mig eller ta fram boken när vi träffas, dels varför jag tog fram den, dels var stycket jag ville dela faktiskt befinner sig, och, som en eventuell bonus, varför jag ville dela just det stycket, vad det var jag fann att det belyste så tydligt. Ja, och så att vi båda kommer ihåg ungefär hur vi tänkte kring detta just då, när vi pratade om det.

Det är en hel del som krävs, när jag tänker på saken. Men det är genomförbart.

Jag skulle så klart kunna ringa upp personen och läsa stycket högt, skriva av det och skicka det, leta upp en scanner, scanna in det och skicka det eller skriva en kort sammanfattning, men även dessa metoder innebär att mycket tid går innan den lilla texten når fram, och vi kan fortsätta samtalet.

Jag säger inte att det analoga är sämre, att det digitala är bättre. Det digitala är smidigare, snabbare, enklare men alla som mött någon med ADHD vet att det inte är en automatiskt fördel. Ibland kan trögheten i det analoga, trots att den kan upplevas som frustrerande, vara en välsignelse eftersom den ibland kan ge utrymme för den eftertankes kranka blekhet som ofta slår till när det är för sent att göra något åt saken att göra entré redan innan dådet.

Men jag säger att det är annorlunda, det har förändrat det sätt på vilket vi delar våra tankar med varandra och med detta förändrat världen.

Och det tycker jag är lite coolt.

Annonser

2 thoughts on “Analogik

  1. Fördröjningen som ibland gör att man hinner hejda sig från att säga något riktigt dumt kan ibland hindra en från att säga något riktigt viktigt också.

    Kanske måste vi lära oss att ta det omedelbara med lite ro, vänta en sekund innan vi känner oss kränkta, förstå att när det går snabbt blir det skrivna mer likt det talade, kan kräva flera vändor, fram och tillbaka innan båda vet vad det var som menades. Och stå ut med att, då det som sägs under ett utbrott irl är tillfälligt, så kan ett i den här världen finnas kvar i många år. Förolämpningar, elakheter, osanningar sägs ofta i ett ilsket ögonblick och så länge nivån på dem är av samma slag som den vi förlåter irl, behöver vi kanske inte bekymras så mycket. Kanske ligger förolämpningen kvar i en forumtråd om fyra år, men vem bryr sig om att jag en gång kallades dumskalle då?

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s