Morricas adventskalender, lucka 15

Det är många som sätter upp julkrubbor såhär års, berättelsen om de fulla värdshusen och det unga, gravida paret hänvisade till ett stall återberättas gång på gång, på olika sätt. I många fall avslutas berättelsen när barnet fötts, herdarna uppvaktat, de vise männen lämnat sina gåvor. Men berättelsen har en fortsättning. Herodes skickar ut sina soldater över landet för att dräpa alla småpojkar, och den unga familjen flyr i natten.

I dessa tider kommer många och knackar på vår dörr och frågar om vi har en bädd över. De som kommer till oss i dag har redan stött på soldaterna, de har lämnat tryggheten bakom sig och flyr från blodbadet.

Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia:Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer (Matt 2:17-18) 

Morricas adventskalender, lucka fjorton

En kär tradition i kalendern är underbara Tarja Turunen som sjunger Ave Maria. Vi gör inga avsteg från den traditionen i år, tycker jag:

 

Morricas adventskalender, lucka tretton

Går allt som planerat sitter jag just nu framför TVn och ser underbare GayTenor med kör lussa för oss alla. Vänligen ring mig inte för att kolla om jag verkligen gör det, men vet att det är min ambition.

Realtidsuppdatering: Jadå, visst såg och hörde jag honom, magnifik, innerlig, mjuk och intensiv som alltid på scenen.

Morricas adventskalender, lucka tolv

En betydelsefull människa kommer flytta till en annan kontinent. Betydelsefulla människor gör så ibland, och jag vet av erfarenhet att människan i fråga förblir lika betydelsefull,  oavsett om den nya kontinenten ligger på andra sidan Atlanten eller Medelhavet eller rakt på andra sidan planeten.

Men tomt blir det ändå,var hen än väljer att slå ner sina bopålar.

Luciatåg goes #melfest

Jag har tyvärr ingen bild från vårt Luciatåg på Hvilan i dag, jag hade så gärna velat visa er. Kanske kommer det upp på Facebook med tiden, och då kommer jag länka. Det var ett fint tåg, som det alltid är, deltagarerådets vice ordförande bar kronan med bravur och allvar, ingen tog eld, sången var vacker, stämningsfull och pepparkakor och lussekatter åts.

Och vår samboskola, Mo Gård Folkhögskola, bidrog med teckentolkning de luxe som lyfte hela arrangemanget ytterligare en nivå. Teckenspråk är ett mycket vackert språk, och tillsammans med sången fick vi en upplevelse utöver det vanliga.

 

Morricas adventskalender, lucka elva

Hawaii, den exotiska sagoön långt ute i Stilla Havet, med fantastiska stränder, palmer, väder som i sagorna, stora hotell, massor med turister och mitt i allt detta, människor som lever sina vardagliga liv.

Den här, Gene, är till dig:

 

Morricas adventkalender, lucka tio

I dag är det dags för Nobelfesten, Nobelprisen delas ut, frackar och vackra klänningar får dansa, vackra menyer aväts och vetenskapen firas och uppmärksammans med glitter och glans.

Som sig bör!

 

Morricas adventskalender, lucka nio

Även julen har sina tangoinslag, och det gläds vi åt, inte sant?

 

Jag hoppas ni fokuserar på paret, trots ölflaskan som nog tyvärr dominerar lite.

Morricas adventskalender, lucka åtta

Ett årligt återkommande önskemål från kursdeltagarna är en sång jag hört varenda december sen den kom ut första gången, minst tio gånger, förmodligen fler, varje år. Ändå lyckas jag aldrig lära mig den. Jag vet inte vad det med just denna melodi, vanligen sätter såväl komplicerade och komplexa som simpla trallar sig som urberg i min hjärna. Inga texter, men melodier finns där gott om. Men inte denna.

Sannolikheten för att jag traditionsenligt inte kunde den igår heller är stor, men de brukar sjunga den så bra att det inte gör något.

 

Morricas adventskalender, lucka sju

Folkhögskolan Hvilan, Sveriges äldsta folkhögskola, har varit en skola sen 1868. Det är inte förvånande att vi på en så gammal skola har gott om gamla traditioner, och i dag är det dags för ännu en: de traditionella julsångerna för avgångsklasserna i Gröna Salen. Det brukar följa ungefär samma mönster, i början blyghet men så, efter ett par bekanta sånger, sjunger alla för full hals, nyckelknippor kommer fram och illustrerar bjällerkransar, folk står upp för att kunna ta de riktigt utmanande tonerna.

Underbart!