På DN debatt får de fyra partiledarna i alliansen utrymme att beskriva regeringens framtidssatsning:
Framtiden formas av våra idéer och de beslut vi fattar nu. För att de besluten ska bli de bästa tänkbara för Sverige, dagens medborgare och kommande generationer behövs en bred och öppen framtidsdiskussion. Redan i dag sker en kontinuerlig politikutveckling med viktiga framtidsdiskussioner inom våra fyra partier. Det behövs samtidigt en framtidsdiskussion också inom ramen för alliansen och vårt arbete som regering.
Nu tar vi ännu ett steg för att lyfta Sveriges framtidsfrågor. Regeringen kommer under hösten att tillsätta en Framtidskommission. Kommissionen ska bestå av alliansens fyra partiledare samt fristående representanter och experter med kunskaper som representerar olika framtidsdimensioner.
Framtidskommissionen kommer att ledas av statsministern och får i uppdrag att beskriva de centrala samhällsutmaningar som Sverige behöver fokusera på mot 2020. Senast den 1 mars 2013 ska slutrapporten presenteras.
Det låter väl bra, gör det inte?
Nja.
Det är bra att man tänker på framtiden, och funderar över vad som kan komma. Men den sortens tvärsäkerhet som antyds i artikeln har en tendens att komma tillbaka och bita en i näsan.
Det enda vi säkert vet om framtiden är att den kommer, och att mycket kommer att vara ganska precis som idag, och mycket inte ser ut som vi tror att detkommer att se ut. Vi kan, och bör, planera för den, men vi bör göra det helt och fullt medvetna om att vi inte alls vet vad vi egentligen planerar för, att utvecklingen kan vika av åt ett helt annat håll än vi föreställt oss, beslutat oss och planerat. Rätt som det är blir det revolution någonstans. Rätt som det är dyker det upp något nytt som vi knappt föreställt oss idag. Rätt som det är rycker naturen undan marken under fötterna på oss, eller trenderna skiftar radikalt.
Då är det väldigt bra om vi är på det klara med att vi trots aldrig så fina slutrapporter bör vara beredda på det oväntade, och planera för att det kommer. Fast vi inte vet vad det är.
Och så var det detta med globaliseringen. Visst tänker man på det i framtidsdiskussionerna, men än en gång bekymrar tvärsäkerheten mig:
I Globaliseringsrådet under förra mandatperioden öppnades en diskussion om Sveriges möjligheter att hävda sig i en global värld med hårdnande internationell konkurrens. Det bidrog till att väcka flera viktiga frågor och belysa områden där Sverige behövde reformer för framtiden.
Utbildning, forskning, innovationer, företagande och entreprenörskap var några viktiga delar där flera förslag nu är på väg att bli verklighet. Bland annat har regeringen påbörjat arbetet med en nationell innovationsstrategi. Vi ska fortsätta att skapa bästa möjliga grund för arbete och företagande så att jobben kan bli fler samt komma fler till del. Vi vill se ett sammanhållet Sverige där fler får bli en del i arbetsgemenskapen och färre människor sitter fast i utanförskap. Så skapas den utvecklingskraft Sverige behöver för framtiden.
Är man t ex verkligen alldeles säkra på att nationer kommer att ha samma politiska och ekonomiska funktion i framtiden?
.
You're no different to me 
Kaosteorin låter sig utmärkt appliceras på framtidsprediktioner. Ett enda
oväntat steg någonstans, och allt faller.
Visst är det så, Bertil. Kaosteorin är vacker, Ett enda oförutsagt steg och allt kan förändras. Eller inget alls.
Kaosteorin säger också att ett litet felaktigt steg någon gång kanske inte får några effekter förrän efter lång lugn tidsperiod. Appliceras den på vårt samhälle så kan det leda till en mycket pessimistisk syn på vår framtid.
Glöm inte att även oväntade positiva nyheter kan dyka upp som ändrar alla prediktioner. Kaosteorin är värderingsfri.
Och det är vad som gör den så svår att ta till oss som en del av tillvaron för oss värderande människovarelser. Vi vill så gärna tro att vi kan kontrollera tillvaron, att vi kan förutse och förebygga.
Kaos skrämmer.
Men när kaoset väl är passerat (för denna gång!) ser allt så rätlinjigt ut!
Kaosteorin gör det dessutom svårt att lära av historien.
Kaos är granne med gud, skrev Stagnelius, och det ligger mycket i det.
Tja, det illustrare om du är vindfångare eller vindskyddare (alltså gömmer dig bakom vindskydd). Ett land som lider av trygghetsnarkomani är det hemskt om inte allt gick att förutse. Framför allt borde det vara någon som löser problemen åt oss när det tokar till sig. Vem denna någon är har jag aldrig fått svar på, men inbillar mig att det symboliseras av politikerna.
Dennis O’Driscoll har skrivit en dikt som illustrerar rädslan för det oförutsäga bra. Den slutar ungefär såhär:
Han hade allt
En vacker ung fru
Ett trivsamt hem
Ett bra jobb.
Men så en dag
”Styrkan hos en plan är att man har något att ändra” sa en ärrad projektledare och det är absolut så att om man har ett väl genomdiskuterat framtidsscenario är det mycket lättare att diskuterar fram olika ställningstaganden när saker ändras. Det du säger om att möjligheten till omprövning måste vara stor är oerhört viktigt. Att ha en gemensam plan och tankegång är däremot oerhört viktigt för utan den missförstår man varandra när man ska styra till vänster eller höger om grundet.
Just det, Jan, det stämmer jättebra.
Vad visa ni är.
Men betrakta alltid dessa planer som en kartbild. För att navigera så måste man vet vart jag vill, men vägen dit kan var lång och krånglig. Samt ta de där krumsprången som kaosteorin innebär.
Utan karta är man vilsen i pannkaka. Det är det jag i mångt tycker mig se i det andra politiska landskapet. De taolkar framtiden med någort som gällde för fyrtio år sedan.
Det är lite det jag är rädd för att vi ska hamna i igen – att vi år 2020 står där och ser på verkligheten filtrerat genom det som gällde år 2013. Spåren färskräcker, men även politiker är bildbara, kanske har man lärt sig av misstagen och är medvetna om att det man kommer fram till är en kvalificerad gissning av hur framtiden kan komma att se ut.
Jag blev inte heller imponerad av artikeln. Märkligt att man inte nämnde utbildning. Framtiden är osäker, men att rusta för den är aldrig fel.
Mycket märkligt, man skulle rent av kunna säga anmärkningsvärt.