Labyrinten är byggd av önskningar om önskningar

Ni är bekanta med uttrycket ”när gudarna vill straffa dig ger de dig vad du önskar dig”, inte sant?

Vi närmar oss jul nu, och handeln önskar att vi ska önska uppfylla andras önskningar genom att än en gång spendera rekordmycket på rekordkort tid. Det är inte mycket att förvånas över i det, alla de människor som tjänar sitt levebröd inom handelssektorn – och de är många, och inte överdrivet högavlönade – lever på att vara mellanled mellan producent och konsument. Det pågår en omstrukturering inom handelssektorn också.

Jag leder mig själv på avvägar, ser jag. Det var inte handeln jag tänkte prata om, utan om hur den enes önskan att den andre skall önska just det den förste önskar att den andra önskar kan leda till att den andre hamnar med något hen inte alls önskade i knät, som en konsekvens av det som såg ut som den förstes välvilja och omtanke, och i viss mån nog var just det, men i än högre grad var den förstes önskan att bli sedd som en omtänksam människa som rent av kunde förutse den andres önskemål och behov. Innan denne själv sett det. Eftersom denne egentligen inte alls önskade sig detta.

Det finns en koppling till handeln i detta också ser jag. Ty i sin iver att uppfylla den önskning den förste önskar att den andre önskar finns en överhängande risk att den förste konsumerar något den andre egentligen inte alls efterfrågade, och därmed ger handeln, och därigenom producenten, ett intryck av att det finns en efterfrågan på denna icke efterfrågade vara.

Ni hänger med, hoppas jag?

Var är alla?

Svenskar talar ofta drömmande om den engelska pubkulturen, det där vardagsrummet utanför hemmet där man umgås och träffar vänner och bekanta. Vi drömmer om torgmarknader, inte mest om billigt bling och närodlade gurkor utan om mötesplatsen, den självklara, naturliga enkla.

Det kan tyckas motsägelsefullt för den som ser tysta svenska pendlare som vilar en stund i självvald isolering, respektfullt med blicken vilande på vad som helst utom medpassagerarna. Men faktum är att svenskar också är sällskapssökande, umgängestörstande, gemenskapslängtande.

Men här möts vi i föreningar. Vi organiserar och styr upp och hittar andra med gemensamma intressen i föreningslivet. I studiecirklar, i idrottsföreningar, i körer, i gammeldansgillen, i skrivarskolor, bokcirklar, brevduveföreningar, symöten.

Säger föreläsaren, apropå vägar ut i samhället.

Han har en poäng.

Mer kod

Det går en reklam på TV just nu. Jag vet inte riktigt vad de säljer, och den är rätt fånig som mycket reklam är, men den lyfter fram något viktigt. Den finns i flera olika varianter på samma tema, och budskapet går fram klart och tydligt. I de små snuttarna talar speakerrösten om hur en stackars person i filmen inte alls förstår vad alla de andra skrattar åt, eller om det rent av är så att de andra skrattar åt den stackars personen, eftersom hen inte förstår. Det rör sig om hälsningsceremonier, kroppspråkliga signaler för att bekräfta eller förneka något och liknande. Små, vardagliga koder av det slag som utgör viktiga fundament i alla kulturer och samhällen.

Det finns många sådana koder på alla nivåer och inom alla områden i ett samhälle. Det som är rätt, ja rent hövligt, i ett sammanhang uppfattas som udda, avvikande, rent av provocerande i ett annat. Det som ger inflytande och status i ett sammanhang uppfattas som buffligt, klumpigt, primitivt och obildat i ett annat. Det här är inget nytt eller revolutionerande, vi vet det, vi känner till det, vi ser det dagligen när vi reagerar på någon som inte vill kramas när de hälsar, står lite för nära när de talar med oss eller inte utan uppmaning tar av sig skorna när de går in i vårt hem.

I Sommarpratarna i år har vi hört Teodor Kallifatides berätta om hur han steg för steg, mycket medvetet, arbetade för att lära sig tyda koderna i det svenska samhället, de olika koderna i de olika kulturen och sammanhangen han rört sig i för att förstå det där som inte sägs i ord. Vi hör också Frankrikes ambassadör Jean-Pierre Lacroix berätta om hur han som diplomat ser världen, hur etnologi och språk, dvs kunskap om och förståelse för de kulturella och sociala koderna, ger honom möjlighet att se individerna, människorna, personerna, men också om hur svårt det är att beskriva sitt eget land, och hur betydelsefulla de språkliga kunskaperna och koderna är. Han beskriver det han benämner den svenska överpunktligheten, betydelsen av den svenska fikan och sätter ord på den strikt formaliserad informella kulturella koden som är karaktäristisk för många delar av den svenska sociokulturen och nödvändig att hantera för att komma in.

Det här är sannolikt en varningssignal

Rubriken är slutklämmen i Sydsvenskans artikel om havsnivåer. Det är Michael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms universitet, som säger det, och han syftar på det faktum att havsnivåerna stiger mer än vad IPCC räknat med.

Att havsnivåerna stigit 3,2 millimeter snarare än de 2 millimeter man räknat med kan tyckas lite, men föreställer er en bassäng med olympiska mått. Den är 50 meter lång, och 25 meter bred. Den kan t ex se ut såhär:

Arean av ytan är alltså 50*25 meter, vilket motsvarar 500*250 decimeter dvs 125 000 kvadratdecimeter.

Om vi vill höja nivån på vattenytan med 2 millimeter, vilket motsvarar 0.02 decimeter, behöver vi 0.02*250 000, dvs 5 000 kubikdecimeter vatten.

5 000 kubikdecimeter vatten är lika mycket som 5 000 liter vatten.

Dvs rätt mycket.

Om vi vill höja nivån på vattenytan med 3,2 millimeter, vilket motsvarar 0.032 decimeter, behöver vi 0.032*250 000, dvs 8 000 kubikdecimeter vatten.

8 000 kubikdecimeter vatten är lika mycket som 8 000 liter vatten.

Dvs det behövs 3 000 liter vatten till för att höja ytan i en pool dessa ytterligare 1.2 millimeter.

En pool är ingen särskilt imponerande vattensamling om vi jämför den med haven omkring oss. Den sammanlagda arean av havsytan sägs vara omkring 361 miljoner kvadratkilometer. Den lilla poolen i vårt exempel var 0, 00125 kvadratkilometer. Havsytan är alltså, grovt räknad, 288 800 000 000 gånger större än den lilla poolen. Havet består dessutom av saltvatten.

För att höja nivån 2 millimeter går det åt

288 800 000 000*5000 liter saltvatten, alltså 1 444 000 000 000 000 liter saltvatten.

För att höja nivån 3,2 millimeter går det åt

288 800 000 000*8000 liter saltvatten, alltså 2 310 400 000 000 000 liter saltvatten.

Jo, det är sannolikt en varningssignal.

#fbchatt om läsande, böcker och #bibliotek

Det börjar närma sig onsdag även denna vecka, och onsdagar klockan 20.00 är det dags för Folkbildningschatt på Twitter under taggen #fbchatt. Folkbildning omfattar ju, som ni väl redan vet, folkhögskolor, studieförbund och biblioteken, och därför fokuserar vi den här veckan på just biblioteken, böckerna och läsningen.

Häromdagen strosade jag runt på en loppmarknad och strölyssnade på samtalen som letade sig igenom lådorna med böcker. Man pratade om författarna, om texterna, om stilarna, om genrerna som fanns representerade, bläddrade i böckerna, och berättade de små minnen och anekdoter som böckerna påminde om för varandra, möttes i de världar och tankegångar som vilade på boksidorna.

Böcker är ett vidare koncept än vi ibland tänker på. Tänker vi bara på det enkla konceptet med format, så finns ju i dag, utöver de klassiska inbundna och pocketupplagorna, till exempel ett allt större och bättre utbud av ljudböcker, och de elektroniska utgåvorna blir vanligare och tillgängligare. Många i dag vill ha boken lätt tillgänglig på telefonen eller läsplattan, där man både kan ändra textsnitt och bakgrund så att det passar en själv, lyssna på texten eller läsa den på mer traditionellt sätt, allt beroende på sammanhang.

Oavsett format så finns tankarna och världarna i böcker, där finns minnen och anekdoter, bildning och kunskap och alla de minnen och tankar som ännu inte tänkts eller formats väntar där.

Denna vecka pratar vi om just detta i #fbchatt – böcker och den betydelse läsande har. Vad är en bra bok? Finns det dåliga böcker? Finns det böcker som borde förbjudas? Är bibliotekens uppgift att tillhandahålla den goda litteraturen? Eller är det snarare som Falstaff Fakir skaldade:

Mycket läsa gör dig klok, därför läs varenda bok.

På tröskeln till en ny värld

Vi har alla stått där. Lite blygt, lite försiktigt avvaktande, dolda bakom halvt fråndraget draperi, på tröskeln till en ny värld. Lyssnat på rösterna, Kikat lite. Försökt skapa oss en uppfattning om vad som väntar om vi skulle smyga fram, ta steget ut i den nya världen. Vilka är de, de som befolkar den? Är de så främmande som de ser ut? Är de snälla? Är vi välkomna? Kommer de ta emot oss, eller kommer de vända sig mot oss? Kommer de överhuvudtaget att låtsas om oss?

Och hur uppför vi oss i den här nya världen? Vilka sociala och kulturella koder gäller, och vad händer när vi utan att mena det råkar bryta mot dem? Blir vi hånade, utstötta, bestraffade eller kommer någon ta sig an oss och visa oss till rätta? Finns det någon etikettsbok vi kan konsultera?

Det är läskigt, tröttande, skrämmande att ta en ny värld i besittning, finna sin plats i den och göra sig hemmastadd. Men det är också spännande, berikande, roligt, fantastiskt och på alla sätt värt det, och det går fortare än man tror när man står där blyg på tröskeln att hitta en liten plats där man kan känna sig hemma. Visst kommer man göra bort sig, visst kommer man råka trampa fel och hamna i läskiga, skrämmande, pinsamma, farliga, jobbiga situationer. Men minst lika ofta, ja, oftast oftare, kommer man råka trampa rätt och hamna i underbara, förtjusande, välkomnande, bekväma, hemtrevliga, ljuvliga situationer.

Ta steget ut över tröskeln, ut i den nya världen. Det är värt det. Jag lovar.

Köttfri måndag

Vi har talat om det tidigare – att avstå kött en gång i veckan är ingen större uppoffring. Tvärtom, det ger en möjlighet att mer systematiskt och regelbundet utforska en hel matvärld, vidga sina kulinariska vyer och dessutom göra skillnad i världen. Ty det är så, det kommer vi varken undan eller runt, köttindustrin tär på jordens resurser och frestar på miljön i hög grad.

Så när SFHLs terminligen återkommande pedagogdag denna termin hålls på Hvilan, på en måndag i November, tycks det oss vara en väldigt god idé att servera vegetarisk lunch, i stället för att låta det vegetariska vara ett specialalternativ.

Jag tror det blir uppskattat. Vad tror ni?

Född sån

Led by Lady Gaga and her mother Cynthia Germanotta, the Born This Way Foundation was founded in 2011 to foster a more accepting society, where differences are embraced and individuality is celebrated. The Foundation is dedicated to creating a safe community that helps connect young people with the skills and opportunities they need to build a kinder, braver world.

We believe that everyone has the right to feel safe, to be empowered and to make a difference in the world. Together, we will move towards acceptance, bravery and love.

”Alla har rätt att känna sig säkra, att bli stärkta och att göra skillnad i världen. Tillsammans rör vi oss mot acceptans, mod och kärlek”

Helt enkelt.

Lady Gaga och hennes mamma Cynthia Germanotta startade Born This Way Foundation år 2011 i det enkla och komplexa syftet att bidra till att göra världen till en vänligare och modigare plats genom att inspirera ungdomar i USA och runt om i världen till att stå upp för vänlighet, acceptans och kärlek.

But even more important are the youth themselves whose stories of hope keep us inspired to do everything we can. So our foundation and our partners are ready to get out there and roll up our sleeves in the months and years to come. We’re going to do our best to help youth feel safe and accepted, so that they have the skills to effect change and recognize opportunities in their communities where they can make a difference.

I #skolchatt häromdagen pratade vi om mobbning, om vad vi som skolor och samhälle kan göra för att förbygga och hantera kränkningar, övergrepp, mobbning, utfrysning etc i skolorna. The Born This Way Foundation är inte silverkulan som en gång för alla dödar monstret, någon sådan finns inte, men kärlek, acceptans, styrka och mod har stor betydelse för hur stabil grunden i det samhälle vi alla tillsammans utgör blir.

Ville bara nämna det såhär lite i förbigående.

.

Pussy Riot

Ni har hört talas om dem, det ryska punkbandet Pussy Riot. Ni vet att tre av medlemmarna just dömts till två års fängelse för huliganism. Ni vet att dådet de dömdes för var ett framförande av en politiskt kontroversiell sång i en ortodox katedral. Det hävdas från officiellt håll att de i själva verket hatade och angrep religionen och de troende när de i sin sång bad jungru Maria befria dem från Putin.

Det var ett fantastiskt framförande av en fantastisk låt. Oavsett vad man tycker om låtens musikaliska kvalitéer så var det ett fantastisk framförande av en fantastisk låt, ett framförande som satt sökarljuset på, dragit omvärldens uppmärksamhet till och påverkat den politiska situationen i landet.

Punk.

Vacker

I ett kommentarsfält någonstans i bloggosfären berättar någon att h*n upptäckt Eminem, fångas av drivet och upplever att det nog är så att Eminem har något han verkligen vill säga, även om personen inte riktigt förstår vad.

Och visst är det så. Eminem har, som många i hip hop, väldigt mycket att säga som är väldigt mycket värt att lyssna på, och han säger det i ord och bilder, i rim och melodi. Jag avstår att länka, eftersom det blev lite skämskudde över det hela när personen i fråga koketterar en aning med att orsaken till brist på förståelse är att h*n inte orkat sätt sig in i texterna…

Men för er som faktiskt orkar och vill:

So why don’t you all sit down

Listen to the tale I’m about to tell

Hell, we don’t gotta trade our shoes

And you ain’t gotta walk no thousand miles

In my shoes, just to see

What it’s like, to be me

I’ll be you, let’s trade shoes

Just to see what it’d be like

To feel your pain, you feel mine

Go inside each others minds

Just to see what we’d find

Look at shit through each others eyes

Don’t let ‘em say you ain’t beautiful

They can all get fucked, just stay true to you

So don’t let ‘em say you ain’t beautiful

They can all get fucked, just stay true to you

.